Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen, om salter - 4. Om Neutral-salter (§§. 50-70)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§. 52. Om Neutral-salter. 73
skäl hollits före, at utgöra en ganska fast förening.
Srant upgaf derföre til NRUMANN såsom et mycket
svärt problem, at in vola manus decomponera den
samma. Man förstod ej i början rätta meningen, utan
framgaf såsom uplösning, föreskrifter om smältning
med bränbara ämnen, hvarvid svafvel alstras, men
detta kaunde ej via humida förrättas. Boutpue fant först
1724 rätta resolution, ääl tilhjelp af kalk,
bly, quicksilfver, koppar, järn, m. m., löste i andra
syror. När någondera af dessa solutioner blandas med
uplöst Tartarus vitriolatus sker strax grumling och
decomposition genom dubbel frändskap, på sätt, som i
företalet är förklarat. Hr. BAUME viste 1760 en
annan väg: om Tartarus vitriolatus eller Sal Glauberi
nplöses med tilhjelp af hetta i ungefärligen lika vickt
stark saltpeter syra, anskjuter under afsvalning i förra
händelsen et prismatiskt saltpeter, och i den senare,
det så kallade nitrum qnadrangulare. Följakteligen
kan saltpeter-syra ensam afdrifva på våta vägen den
vitrioliska, ehuru den förra på den torra måste vika
för den senare. Hr. SCHEELE har äfven funnit, at
så väl acidum salis, som tartari, likaledes decomponera
både Tartarus vitriolatus och Sal Glauberi, men ej
altsamman, utan endast någon del. Saltpeter-syran
förmår ej förstöra mer, än vid pass J af Tartarus
vitriolatus, de andra J förändras ej, ehuru mycket
å nyo tilslås: de hafva tagit til sig vitriolsyran för
den decomponerade andelen, samt behälla hennei
erystallisation, den hänger dock lösare vid, än det
öfriga, och kan både genom spiritus vini och
vederbörlig hetta afdrifvas. I anledning af alt detta tyckes
alkali hafva styrka at förbinda sig med visst öfverskott
af syra, när således saltpeter-syran tilkommer, kunna
vi inbilla oss 3 krafter, som verka, nemligen alkalis
attraction til den mängd vitriolsyra, hvilken för
saturation är nödig, attraction til visst öfverskott på
samma syra, och änteligen sältpetersyrans attraction til
alkali, at hvilka de två senare tilhopa öfverväldiga til en
bestämd grad den första, och åstadkomma de
niärkvärdiga omständigheter, som äfvanföre äro beskrifne.
E5; Vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
