Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen, om vatten - 1. Om vatten för sig sjelf (§§. 180-184)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§§. 183, 184. Om vatten för sif, fjelf. 195
§. 183. Alt i naturen, fast det synes
vara aldrig så torrt, hyser vatten, hvilket vid
destillation ärfares, då man altid får någon
osmakelig phlegma. Salter äro i synnerhet
vattenhalltige, hvaraf de äfven ega både
pelluciditet och crystallform, hvilka bägge med
vatnet försvinna. Metaller äro dock så
solide, at de icke hysa någon vätska och
gora således undantag.
At destillera vatten.
§. 184. Genom denna operation bringas
vatten i ångor, går ensamt öfver och
skiljer sig från de främmande ämnena.
a) Härtil brukas kolf af koppar, ty
änskönt den skulle angripas, så går dock
ingen ting öfver af metallen: man kan således
spara glaskärl, som altid äro bräcklige.
) Kolfven släs half med vatten, derpå
luteras glashatt och insättes i vindtugn, som
sackta upeldas och ändteligen bör hollas vid
den hetta, at vatnet höres allenast sackta
koka, ty om den ökas mera tränger iman sig ut.
e) En flaska sättes löst under helmpipan,
som först är väl skoljd med gement vatten,
och sedan, när något gådt öfver,
ytterligare sköljer dermed, hvarefter den luteras
fast med mjölklister.
d) Man bör ej öfverdrifva alt vatnet,
ty då vidbrännes den efterlämnada
orenligheten och meddelar både elak lukt och smak.
N2 e) Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
