Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde afdelningen, om bränbara ämnen - 1. Om Svafvel (§§. 194-206)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§. 205. Om Svafvel. 221
öfver lindrig eld, at blifva aldeles fri från
vatten, hvarvid flitigt omröres. Denna
bränning fordrar 2-3 timar, alt som mängden
är til. När pulvret ej luktar mer och
kännes lent för knifven, tages det af elden.
Får krukan för stark hetta fördrifves
mycket phlogiston, och glödgar den, så blir alt
odugligt genom antändning.
Anm. 1. Denna besvärliga bränning kan aldeles
undvikas, om man tager 4-5 delar alumen ustum til 1
del kolstybbe. Ju mindre kolstybbe tages, dess
gulare blifver pyrophorns, men ock dess trögare at
tändas: när det utgör allenast s5 fås ingen
pyrophorus. För mycket kol är äfven otjänligt: ana gifver
ingen tändelig massa. 1 del sodasalt, ä svafvel och 3
kolstyhbe gifver pyrophorus; men som gärna behöf.
ver någon fucktighet, innan den tändes.
b) Det ärhollna pulvret inlägges i
järnranat, som med väl passande järnpropp
tilääl hvilken til mera säkerhet
öfverklenas med blanning af lera och glete, som i
eld glaserar sig. Förnämsta konsten består
sedan, at passa rätta eldgraden, ty för sva
kan ej rätt förena phlogiston och
vitriolsyran, men för stark öpnar så granatens porer,
at det bränbara kan slippa ut: i bägge
händelserne fås et pulver, som ej tänder sig.
Granaten bör dunkelt glödga. Säkrast är,
at inlägga den i vindtugn, fylla med kol
omkring, lägga några antända öfverst och
sedan tilsluta alla öpningar. När alt
utbrunnit och blifvit kallt är pyrophorus
färdig. En eldbrasa i kakelugn kan ock vara
tjen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
