Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TROENDES DÖD EN SÖMN. 105
Först behöfver det väl knapt anmärkas, att de hänfört
begreppen död och sömn blott till kroppen, icke till själen. De
troendes själar hafva hvarken dött eller somnat utan, vid kroppens
och själens skilsmessa, flyttat in i den del af de dödas rike, som
benämnes Abrahams sköte, för att der bida föreningen med den
nya kroppen. Att de så undantogo själen vid allt tal om död och
sömn, blir särdeles tydligt af det gamla uttrycketi tredje artikeln
af trosbekännelsen: Vi tro på köttets uppståndelse och ett evigt
lif. Endast köttet skulle uppstå, hvaraf följer, att endast det
varit med i döden. Själen hade hvarken varit med i döden eller
behöfde hon uppstå. Upplysande i detta afseende är äfven
Krysostomi bild af kroppen såsom ett hus och själen såsom en
hyresgäst i det huset. Kroppen blir sist så bristfällig, att själen
måste utrymma huset. Men hvart skall hon då begifva sig? Jo
hennes herre har redan sörjt derför. Han har ett härligt palats,
dit själen får flytta. Sedan detta skett, nedbrytes det gamla
huset, Det dröjer sedan någon tid, hvarunder själen längtar att
få igen sin förra bostad, och så reses denna å nyoi uppståndelsen,
fullkomligt lik sin förra gestalt men mycket starkare och
skönare, och nu fyttar själen åter ditin, för att bo der evigt.
Talet om död och sömn gälde alltså endast kroppen.
Men hvad menades då dermed?
Af flere uttryck hos de äldsta kyrkofäderna kunde det synas,
som hade de, och de första kristna med dem, fattat bibelns ord
om döden såsom en sömn alldeles bokstafligt,så att de hållit före,
att deras kära, som insomnat i Kristus, icke voro verkligt döda.
En antydan om en sådan åsigt synes ligga i deras åtundan att
vistas vid de aflidnes grafvar. Såsom de hvarje Herrens dag
plägade samlas i katakomberna eller annorstädes vid grafvarne.
Spår till en sådan åsigt märkes ock redan hos lärjungarne, näm-
ligen i det tal som gick ut ibland bröderna om Johannes att han
icke skulle dö (Joh, 21: 23). Och till en sådan tro kunde de
första kristna lätt föras genom att bokstafligt fatta och ensidigt
fasthålla följande Jesu ord: Den som hör mitt tal och tror den
som har sändt mig, han har evigt lif och kommer icke i dom
utan har öfvergått från döden till lifvet. Och: Detta är det bröd,
som nedkommer från himmelen, på det man må äta deraf och
icke dö.... Om någon äter af detta bröd, skall han lefva evwn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
