Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der Warnums å genom en temligen sidländ och
bördig slätt utfaller uti en ganska smal och lång vik af
Wenern, var fordom en liflig marknadsplats, hvarest
invånarne i den närbelägna bergslagen utbytte eller
försålde sina smiden mot landtmannavaror från
Westergötland. Vid denna plats, som allmogen kallade Hamna,
det är Hamnen, lät hertig Carl, sedermera konung Carl
IX, å Brogård uppföra ett boningshus, hvari han ej
sällan uppehöll sig. Å samma plats, hvilken ligger 4½ mil
ifrån Carlstad, blef 1638 en stad utstakad, som under
namn af Christinehamn fick 1642 privilegier af
drottning Christina.
Warnums gamla sockenkyrka, hvilken varit
annexkyrka till Ölme pastorat, flyttades nu några hundra steg,
nämligen till en bättre belägen plats och blef tillika den
nya stadens och pastoratets kyrka. Denna helgedom,
som bestod af trä och hade mycket låg sockel af
gråsten, var aflångfyrkantig, ungefär 40 fot bred och 80
lång med tresidig altarvägg i öster. Ett fyrkantigt torn
höjde sig i vester, hvilket höll 19 fot i hvarje sida och
öppnade sig med hela sin bredd åt öster. Långhusets
och tornets sydvestra och nordvestra hörn förstärktes med
fyrkantiga utsprång eller sträfpelare, som blifvit
sammanhuggna med sjelfva byggnaden och uppburo spiror. En
sakristia med röste åt norr låg på långhusets norra sida.
En dörröppning å tornets vestra sida och en å
långhusets södra införde i kyrkan. Fönsteröppningarne voro
breda, låga och rundbetäckta. Långhuset och sakristian
hade mycket spetsiga vattentak, tornet en hög midtspira
med fyra små hörnspiror.
Kyrkan blef 1687 utvidgad på följande sätt:
Långhuset afsågades på midten och vestra delen med tornet
fick qvarstå, men den östra framskrufvades och tvenne
korsarmar tillbyggdes. Dessa korsarmar fingo likadana
kroppåstak som det fordna långhuset. Vid korets norra
sida tillbyggdes en fyrkantig sakristia, hvilken i hvarje
sida höll 20 fot, hade röste åt norr och spetsigt
kroppåstak samt hörnutsprång och spiror. Vestra delen af
kyrkan förstärktes med sex, den östra liksom hvarje
korsarm med åtta yttre följare eller pilastrar. Vestra delen
liksom hvardera af korsarmarna hade fyra och koret sex
inre kolonner, som intogo hörnen och förenades med ett
prydligt listverk. Derpå hvilade fem takhvalf, af hvilka
tre öfver korsarmarna och ett öfver midtqvadraten voro
åttadelade, men ett öfver koret var sexdeladt.
Mellan midtqvadratens och korsarmarnas samt korets
takhvalf sträckte sig breda skiljobågar och hvalffälten
omgåfvos af halfrunda stafvar. Hvarje korsarm fick å
gafvelväggen en stor ingång mellan två fönsteröppningar
samt å hvarje sidovägg äfven en fönsteröppning. Den
ursprungliga kyrkans fönsteröppningar, nämligen två i
vestra och fem i östra delen, blefvo vid samma tillfälle
utvidgade, så att alla med undantag af ett enda voro
5½ fot breda, 9 höga och hade halfrunda betäckningar.
Hela kyrkan var knuthuggen af ganska groft
furutimmer med takhvalf af bräder och till det yttre helt och
hållet spånbeklädd, men till det inre först målad och
sedan öfverkalkad. Efter tillbyggnaden blef kyrkan från
tornet till altarväggen 150 fot lång och emellan södra
och norra ingångarne 102 bred. Väggarna voro 18
fot höga, takhvalfven från golfvet till slutknoppen 27,
takresningen från marken till kroppåsen 54.
Kolonnerne hade höga fotställningar och bägarlika bladprydda
kapitäler. Fotställningarne och skaften voro strukna i grå
marmorfärg, men kapitälerne hade rödmålade fördjupningar
och förgyllda upphöjningar. Det listverk, som hvilade derpå,
hade 1½ fots höjd med bågformig framåtlutning och utmärkte
sig med upprättstående blad, hvilka voro målade i hvitt och
grått på högröd bottenfärg. Å fönsterbröstningen märktes
en anstrykning, som liknade brunaktig qvadersten.
Väggarne liksom takhvalfven tycktes för öfrigt hafva
ursprungligen varit himmelsblåa. Några lemningar efter
gardinmålningar i blått, hvitt och gult röjdes omkring
fönsteröppningarna. De halfrunda stafvarne å takhvalfven hade
varit gula och röda. Tvenne mindre klockor hängde i
kyrkans smala torn. Kort efter 1720 blef en större
klocka anskaffad och till följd deraf en stapel
uppsatt på kyrkogården. Ej långt efter 1740 afsågades
kyrkans gamla torn och i dess ställe uppsattes ett vida
större af resverk med bräder och spånbeklädnad, hvilket
innehöll tre afdelningar och höjde sig från marken till
spetsen 110 fot. Altarprydnaden och predikstolen, föga
öfver hundra år gamla, voro, liksom orgelverket, utförda
i nyare rococomanér och saknade all märkvärdighet.
Under golfvet, som bestod af plankor, sågos flere
murade grafvar, hvilka voro föga mer än 3 fot djupa. Å
väggarna hängde några minnesvårdar, som pryddes med
snidverk, oljemålning och förgyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
