Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är bekant, att Norge äger flere träkyrkor i
äldre rundbågsstil, hvilka således tillkommit under tolfte
seklet. Några få sådana helgedomar, ehuru ett eller två
århundraden yngre, finnas i Sverge. Nyssbeskrifna kyrka
måste till sitt långhus och smala torn uppstått kort före
reformationen. Denna helgedom visade nämligen ett
påtagligt sträfvande att bibehålla stenkonstruktion, ehuru
den var helt och hållet en träbyggnad. De rundbetäckta
dörr- och fönsteröppningarne, de något flacka och
åttadelade takhvalfven, i förening med hörnutsprång och en
utomordentlig takhöjd samt smärta spiror, framtedde en
stilblandning, som tillhör medeltidens sista konstutöfning.
Vid nedrifning af denna förfallna kyrka 1859 funnos
syllar eller bottenstockar, som höllo hela 2 fot i bredd
[1].
I anseende till kyrkans låga och svaga sockel samt
de gamla delarnas mindre pålitliga sammanhuggning med
de nya, hela byggnadens betydliga längd och bredd
samt takhvalfvens och det höga vattentakets utåtspänning
uppkom ett svaghetstillstånd, till följd hvaraf fyra
jernankaren blefvo redan 1701 insatta under ofvanberörda
skiljobågar. I medlet af förra århundradet väcktes fråga
om kyrkans ombyggnad. Kort derefter uppgjordes och
gillades en ritning till en ny helgedom i korsform. Vid
början af detta företags utförande 1777 nedbrann nära
hela staden. Större och mindre eldsvådor hafva jemväl
1804, 1811, 1812 och 1844 förhärjat staden.
Innan vi öfvergå till berättelsen om den nya
kyrkan i Christinehamn, vilja vi kasta en blick på staden
och trakten deromkring. Vi kunna nämligen derigenom
få ett klarare begrepp om möjligheten af denna
kostsamma byggnads uppförande och om dess harmoniska
förhållande till omgifningen.
Christinehamn har flere gator, som i räta vinklar
skära hvarandra. Warnums å, hvilken genomflyter
staden och utfaller i Warnums vik, delar torget i tvenne
likstora hälfter. Vid öfra och nedra ändan af torget
sträcker sig en hvälfd stenbro, af hvilka den östra har
två, den vestra en vattenöppning. Gatan midtför den
nya kyrkans hufvudfaçad uppgår i rak sträckning från
hamnen. Rådhuset och några få privathus bestå af sten,
de öfriga af trå och ha två och ett enda tre
våningars höjd. Alla äro väl hållna. De boningshus, hvilka
bestå af trä, äro brädbeklädda och de fleste hvitmålade,
de öfriga rödfärgade. Några boningshus ha stora
frontoner. Träd äro planterade jemte ån vid torgets båda
sidor. Alla gatorna äro väl stenlagda.
Christinehamn, som således intager en lågländ trakt
vid Wenern, har i närheten ett vidsträckt högland, som
med jernhaltiga och skogbevuxna berg, många fiskrika
sjöar och bördiga dalar erbjuder dervarande inbyggare
en god utkomst och trefnad, och som öfverraskar med
förtjusande naturskönheter. Från Bergsjön, vid hvars
södra ända ett faktori ligger på något mer än en mils
afstånd från Christinehamn, sträcka sig flere större och
mindre sjöar, nämligen åt norr, inuti Filipstads bergslag,
Hyttsjön, Öjevettern och Lungen, samt åt öster, inuti
Carlskoga bergslag, Vestra och Östra Ullvettern,
Frövettern och Alkvettern. Ehuru dessa sjöar utbreda sig
uti tvenne bergslager, är deras vattenhöjd dock nära så
likadan, att segelled genom flere sund emellan dem är
obehindrad. De idoge bergsmännen ha ganska väl
förstått att göra detta lyckliga naturförhållande
gagneligt, dels med en mindre kanal förbi Bjurbäcks bruk, så
att segelled utsträckes genom Aspen och Daglösen, vid
hvilken senare Filipstad ligger, dels med en sluss vid
Knappforsen, så att Timselfven blifvit farbar nära dess
utlopp i Möckeln invid Carlskoga kyrka. Med denna
segelled ha flere högre belägna sjöar blifvit genom
jernbanor för hästar satta i förbindelse. Bland dessa
må nämnas Östersjön, som står i sammanhang med
Öjevettern genom en jernbana förbi Storfors bruk, samt
Yngen, som blifvit förenad med både Östersjön och Daglösen.
Från Yngen åter sträcka sig jernbanor till Saxen och
Långban. På sådant sätt har i en senare tid en
lycklig förbindelse vunnits till en del af Westmanlands
närgränsande bergslager.
Christinehamns företagsamme och beräknande
affärsmän ha mycket väl förstått att rätt uppfatta den
nya tidens hastiga framåtskridande. Då den såkallade
Sjöändan ligger på öfver en mils afstånd från Wenern
och det ej sällan var omöjligt att äfven mot hög forlön
afhämta all den malm och allt det tack- och stångjern,
som sjöledes fördes till nämnda plats, anlades derifrån
till staden en jernbana, hvilken är den första, som
blifvit öppnad i Sverge. Denna jernbana, hvilken är 20,000
alnar lång, har med lokomotiver och materiel kostat vid
pass 300,000 r:dr r:mt. Om samma jernbana ej
tillkommit, så skulle de kringliggande bergslagerne tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
