- Project Runeberg -  Christinehamns nya kyrka /
9

(1860) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fukt. Ett dylikt beteende var det solklaraste bevis på
den största okunnighet om materialiers beskaffenhet.
Sådan sandsten är nämligen ej allenast i högsta grad
fuktledande utan den upplöser med tiden murbrukets
bindningskraft. Till följd af nämnda förhållanden voro de
nyssberörda förankringarne rentaf nödvändiga. Af samma
anledning måste grofva ankarstänger, hvilka
sammanhakades med hvarandra och omspunnos med tjärad hampa,
anbringas midt i och längsigenom tvärbyggnadens och
korets omgifningsmurar, nämligen öfver deras
fönsterbetäckningar, för att med säkerhet sammanhålla
takhvalfven derå. Ehuru tvärbyggnadens vestra sidomurar skulle
uppdragas på bågöppningarna till sidoskeppen, så hade
inga ankarstänger blifvit deröfver inlagda, hvadan
ohjelpliga sprickor skulle med tiden tillkommit. Denna
uraktlåtenhet blef derför afhulpen. De bjelklag, som funnos
i tornen, sträckte sig alla i söder och norr och voro dels
för uppdragning af trappor dels för upphissning af
klockor så afvexlade, att uti intetdera märktes mer än en
enda hel bjelke och intet spår till någon förankring. Det
var således i hög grad angeläget, att nya bjelklag med
murankaren anbragtes. Klockor böra, helst i höga torn,
upphissas utifrån, enär de bjelklag, på hvilka deras
stolar uppsättas, ej kunna rimligtvis afvexlas. Sedan man
förgäfves yrkat förstoring af den ansenliga hufvudingången
och de mer än tillräckliga sidoingångarna, så hade en
ganska liten dörröppning och en glugglik fönsteröppning
å hvarje sida kort derefter blifvit å altarväggen upptagna;
en anordning, hvilken rakt stridde mot ritningen. Såväl
dörr- som fönsteröppningarne, hvilka voro lika
ändamålsvidriga som vanprydliga, blefvo igenmurade. Den förre
ledaren hade önskat att göra bröstningslisten 1 fot hög
för att visa sin förmåga i profilering, men lyckligtvis
kunde inga högre skiften än 6 tum anskaffas. Om till
följd häraf den fastställda ritningen i detta fall följdes,
så blef likväl profileringen förfelad. Yttre
fönsterplatterne, som bort stanna i midten af omfattningarna, voro
6 tum indragna, men inga poster och bågar inslagna.
Alltså var meningen att i inre fönsterljusen anbringa
poster och bågar af trä. Omfattningarnes språng skulle
med en dylik anordning hvarken ut- eller invändigt fått
sitt riktiga förhållande, och en dylik träbråte skulle
naturligtvia blifvit lika ovaraktig som vanprydlig. Det var
således rentaf nödvändigt att ändra fönsterplatterna och
enligt ritningen uppdraga poster och inslå bågar af
tegelsten samt i midten deraf inlägga tvärskenor för
rutfackens fästande. Att detta, som bort utföras samtidigt
med omfattningarna, då var temligen svårt, kan enhvar
lätt inse. Sedan Brunius visat, huru ofvanberörda och
flere andra misstag skulle på bästa sätt afhjelpas,
fortgick detta arbete utan vidare svårigheter.

Den 26 Juli samma år ankom Konung Oscar I till
Christinehamn och behagade följande morgon “taga,
såsom det heter i en bulletin, i ögnasigte den storartade
kyrkobyggnad, som efter professor Brunii ritning
derstädes uppföres, och öfver hvilket i konstnärligt hänseende
lika vackra som för kommunen hedrande företag Hans
Maj:t täcktes uttrycka sitt nådiga välbehag“ [1]. Vid samma
tillfälle täcktes Konungen gifva en penningsumma till
arbetarnes uppmuntran. Denna lika oförmodade som
glädjande bevågenhet hade, såsom det tycktes, en högst
lycklig inverkan på byggnadens fortskyndande.

Den 18 September samma år uppsattes
mellanskeppets, tvärbyggnadens och korets takstolar, då en enkel
fest firades, hvarom i Christinehamns Allehanda yttrades
bland annat följande: »Sedan vid skymningens inbrott
de sista sparrarne voro uppresta, så upphissades under
ett krönt O öfverst på framfaçaden af kyrkan en
transparent, hvilken å sidorna föreställde i kulört sken
åtskilliga emblemer samt namnen på dem, som tagit
väsendtlig del i byggnadens utförande. Af valda röster afsjöngs
från byggnadens tinnar Hosianna, hvars toner i den vackra
höstqvällen svallade hän öfver den nedanför böljande
menniskomängden och stämde tusen hjertan till andakt
och bön för en lycklig fullbordan af detta sköna
Herrans hus». Vi skulle icke anfört detta, om det icke i
högsta grad fägnat oss, att ett samhälle, som gjort
utomordentliga uppoffringar för uppförande af sin helgedom
och som under de första byggnadsåren haft största skäl
till missnöje, blifvit, såsom vi af flere med fägnad
försport, efter en bättre arbetets ledning synnerligen belåtet.

Under 1856 och 1857 inslogos alla takhvalfven,
tornen uppdrogos till sin fulla höjd och spirorna derå
uppsattes, byggnadens yttre fogströks och dess inre
finputsades. Under samma år uppgjorde Brunius stora
detaljritningar till dörrar, korinredning, predikstol,
altarskrank, bänkrader, orgelläktare och orgelfaçad samt
nummertaflor. Golfläggning jemte alla nyssberörda arbeten
och målning samt anbringande af en åskledare kunde
icke förrän frampå hösten 1858 medhinnas. Sedan de


[1] Post- och Inrikes Tidningar den 30 Juli 1855.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:36:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/christineh/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free