Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de återstående två tredjedelarne upptagas endast af tak
i två afsatser, under det korets sidogafvel upptager
kyrkans hela höjd. Beträffande kyrkans inre utseende,
kommer sistberörde missförhållande att äfven derpå störande
inverka sålunda, att, då koret fullt belyses genom
dervarande höga fönster, motsatsen torde inträffa i kyrkans
mellersta del och synnerligast i mellanskeppets hvalf, dit
endast en knapp dager kan intränga från de små
fönstren vid sidoskeppen. Denna dager minskas betydligt
genom de 3 à 3½ alnar tjocka stenpelarne, hvilka äfven
bortskymma predikstolen för två tredjedelar och altaret
för mer än elfva tolftedelar af den i sidoskeppen
befintliga del af församlingen. De nu anmärkte såväl yttre
som inre olägenheterna skulle, enligt
öfverintendentsembetets tanke, bäst kunna afhjelpas derigenom, att
sidoskeppen, som enligt professor Brunii ritning äro utom
allt förhållande låga i jemförelse med hufvudskeppet, helst
då det senare måste hämta sin dager från de förra,
höjdes några fot och sidofönstren i förhållande derefter
förstorades. Dessutom skulle öfver sidoskeppens hvalf
sträfpelare kunna uppföras emot hvalfven öfver
mellanskeppet, och sålunda murarne öfver pelarne kunna göras
tunnare samt pelarne, mot hvilka spänningen från
sidohvalfven ej är betydlig, äfven erhålla en smalare
proportion. Vinsten deraf blefve på en gång ett ökadt
utrymme och tillfälle för ett större antal af åhörare i
sidoskeppen att se altaret och predikstolen.»
För att kunna med någon klarhet ådagalägga, att
ofvanstående anmärkningar äro rentaf godtyckliga, måste
vi kasta en blick på hufvudreglorna för den kyrkliga
byggnadskonstens skiljaktiga grundformer. Det är
bekant, att en helgedom, hvilken utgöres af långhus,
tvärbyggnad och kor, kan ha mycket olika anordning.
Långhuset kan vara en-, två-, tre- eller flerskeppigt,
tvärbyggnaden en-, två- eller treskeppig, koret, som framter
rak, halfrund eller mångsidig altarvägg, har dels ingen,
dels en eller två omgångar, dels omgifvande torn eller
kapeller. Härvid bör jemväl märkas, att mellan- och
sidoskeppen måste antingen förhålla sig så, att det förra
är dubbelt bredare och högre än de senare, eller så,
att alla tre äro lika breda och höga. Dessa
grundformer, hvarifrån några ehuru mindre afvikelser finnas i
gamla kyrkor, har öfverintendentsembetet helt och hållet
förbisett. Det anser ritningen till Christinehamns kyrka
ej ens vara någon korsform; ty tvärbyggnaden betraktas
såsom en del af koret. Att sidoskeppen, hvilka äro
hälften smalare än mellanskeppet, ej kunde, såvida den gifna
grundregeln ej skulle af infall öfvergifvas, der göras
högre, är alldeles solklart, och att tvärbyggnaden och
koret borde ha lika höjd med mellanskeppet, känner
enhvar, som har något begrepp om kyrklig byggnadskonst.
För att härom öfvertyga sig behöfver man blott tänka
sig tvärbyggnaden utdragen, såsom vanligtvis skett,
framom sidoskeppens långmurar, och koret, om det skulle
begagnas efter Katholska ritualen, omgifvet med en
omgång, torn eller kapeller. Då öfverintendentsembetet
förmenade, att koret skulle genom de höga
fönsteröppningarne fullt belysas; men att en knapp dager skulle
intränga i mellanskeppet; så har detsamma föga besinnat,
att mycket ljus skulle ej allenast inströmma genom
sidoskeppens tolf fönsteröppningar, utan jemväl genom
mellanskeppets ganska stora fönsteröppning i vester,
hvarjemte ännu starkare belysning skulle erhållas från
tvärbyggnadens sex och korets fem vida högre
fönsteröppningar. Öfverintendentsembetets förmenande i berörda
afseende har efter kyrkans fullbordan blifvit på det mest
öfvertygande sätt vederlagdt. Om mellanskeppet fått en
starkare dager än det nu har, så skulle tvärbyggnaden
och koret ej kunnat, såsom de bort, med sin ovanligt
starka belysning få det företräde, hvilket tillkommer
helgedomens östra del framför dess vestra; ty ingen lär
bestrida, att sanctuarium bör i detta afseende vida
öfverträffa gremium. Då öfverintendentsembetet säger, att
sidoskeppen äro utom allt förhållande låga i jemförelse
med hufvudskeppet och vill afhjelpa detta genom deras
förhöjning med några fot och »uppförande», såsom det
heter, »af sträfpelare öfver sidoskeppens hvalf emot
hvalfven öfver mellanskeppet», så röjes häri en ganska oredig
motsägelse. Från sträfpelare, som uppdragas vid
sidoskeppens långmurar uppgå spännbågar mot
mellanskeppets sträckmurar. Då således de låga sträckmurarne
mellan båda vattentaken saknade utrymme för
spännbågar, borde väl sidoskeppen sänkas och mellanskeppet
höjas, om samma murstöd skulle rimligtvis kunna der
anbringas. Men hvartill skulle dessa murstöd, som blifvit
ganska kostsamma att uppföra och besvärliga att
underhålla, egentligen tjena? jo, säger det, pelarne kunde då
blifvit smalare och sträckmurarne derpå tunnare.
Öfverintendentsembetet har å en ritning till ny kyrka i
Christinehamn föreslagit träkolonner med 2⅓ fots diameter,
ehuru träkupor skulle derpå hvila; men det ansåg pelarna
å Brunii ritning, hvilka borde uppbära mellanskeppets
höga sträckmurar och sammanhålla dess vidspända
takhvalf, alltför grofva, ehuru de med undantag af fina språng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
