Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kapellet vid Newparkgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Nej”, svarade Spurgeon, “jag är icke så qvicktänkt
att jag kunde hafva hittat på detta, icke heller
öfverensstämmer det med min erfarenhet. För öfrigt har detta
uttryck tillskrifvas andra personer århundraden innan jag
blef född.”
Spurgeon hade ock alltför vigtiga värf att utföra, för
att han skulle genom sårande qvickheter blottställa sig för
att bortstöta sina medarbetare, hvilkas hjelp var honom
oumbärlig. Om sina diakoner och andra medarbetare
talade han alltid med största erkännande och beröm. Han
brukade säga: “Aldrig har någon haft så förträffliga
vänner och medarbetare som jag.”
De sågo i honom en man som trodde allt hvad han
sade och för hvilken allt hvad han lärde var den fullaste
verklighet. Lärosanningarna blefvo i hans mun lefvande:
han fick dem liksom att andas och deras pulsar att slå.
De voro ej vapen, som blankpolerades blott för sin egen
skull, och sedan bortlades; tvärtom beherrskade de hela
hans väsende. Religionen var för honom icke en sak som
man i likhet med brandförsäkringspapper kunde inlägga
till förvar i kassaskåpet för att derifrån uttagas och
genomskådas när man så önskade. Nej, den skulle bestämma
öfver hvarje ögonblick i lifvet. Sinnesändringen var icke
blott en förberedande öfning för inträde i församlingen,
utan innebar att man afstod från hvarje orättfärdig
handling. Blir en tjuf omvänd, så betyder det, såsom ock
händt, att han återbär hvad han stulit.
Bibeln var icke en bok som skulle ligga såsom en
prydnad, neddammad och obegagnad, lika litet som dess läsning
borde vara ett förestafvadt arbete som man afskydde men
icke kunde undvika. Bibeln var dess bättre en bok som
borde läsas, tros, efterföljas och vara omtyckt, en
rådgifvare i förlägenhet, en tröst i bedröfvelsen.
Vidare såg man i Spurgeon en mästare i den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
