Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Spurgeon såsom vän af Prof. och Teol. Dr. T. H. Pattison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅSOM VÄX.
121
annat sätt är i stånd dertill, så skall jag göra som ni
önskar och tacka eder för tillfället dertill."
Många som läsa dessa rader, torde ihågkomma de
korta samtal, hvilka tillfälliga åhörare ibland fingo med
Spurgeon vid slutet af sammankomsterna. Endast några
få ord yttrades, och likväl erhöll hvar och en af dessa
talrika besökare det intrycket, att de enligt hans tankar voro
af mycket större betydelse för denne ädle predikant än han
var för dem. Jag ihågkommer, hurusom han vid slutet af
en nattvardsgång i Tabernaklet, bad mig stanna qvar tills
mängden passerat ut och med hvilken förtjusning han
derefter uppräknade huru många stater, som varit
representerade bland hans åhörare samma morgon. Jag, som varit
närvarande vid de olika samtalen, förvånade mig öfver den
hjertlighet med hvilken han helsade hvarje nykomling,
talade med dem om deras omständigheter och bemötte hvar
och en af dem som en gammal vän. Han var utrustad med
ett på mildhet och ömhet ovanligt rikt hjerta; ett sinne,
som lätt fattade och kunde begagna sig af hvarje nytt
förhållande ; ett skarpare minne än kanske någon annan
framstående man, med undantag möjligen af Mr. Gladstone, och
då man vidare betänker, att allt detta var förhöjdt genom
hans helgade väsende, hvem kan då förvånas öfver att
Spurgeon gjorde så djupt intryck på alla dem, som kommo
i tillfällig beröring med honom i hans oförtrutna
verksamhet. Ett annat sällsynt drag i Spurgeons karakter, var
hans djupa erkänsla för tjenster, som någon kunnat göra
honom — jag fruktar, att han deruti mången gång gick
till öfverdrift. Flera böner uppsändes för honom hvarje
dag året om, än för någon annan af hans samtida, och han
syntes angelägen om att öka deras antal. Han brukade
ofta säga: "Tänk på mig, när du har konungens öra!"
Han var så tacksam till hvar och en, som kom ihåg honom
i sina böner, att det ofta förvånat mig. Sannolikt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
