Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Spurgeon såsom vän af Prof. och Teol. Dr. T. H. Pattison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126 ÅTTONDE KAPITLET.
stego böner för honom under de sista tjugufem åren från
ett så vidsträckt område af jorden, att solen aldrig gick ned
inom detsamma, och till hvar och en, som bad för honom,
utsträckte han sitt erkännande; han brukade ofta göra
antydningar på jemförelsevis obemärkta personer, som hade
för vana att bedja för honom. Ju närmare han kom till
nådens tron, desto talrikare fann han skaran af sina
vänner vara.
Han var icke heller mindre tacksam för annat bistånd,
hvilket hans bekanta gjorde honom. Vanligen begagnade
han första tillfälle för att tacka mig, för att jag så vänligt
omnämt honom i de offentliga tidningarna. Detta hade
jag helt förglömt, men icke så han. Anledningen till att
han så mycket uppskattade sådant var icke, derom är jag
viss, äregirighet eller fåfänga, som stundom fördunklat
äfven de ädlaste naturer, utan hans djupa behof af vänskap
och det höga värde han satte på hvarje yttring af välvilja.
Han kunde icke känna sig lycklig äfven om blott en hund
eller en häst vände sig bort från honom. Han älskade allt
lefvande, och, sjelf allt igenom mensklig, ansåg han
ingenting som berörde menskligheten, främmande för sina
känslor.
Hans villighet att göra andra tjenster var mycket
märkbar. För någon tid sedan skref jag till honom vid
slutet af året, med begäran att han skulle sända mig en
nyårstext, hvilken kunde tjena till motto för en stor klass
af unga män under de kommande tolf månaderna. Han
svarade genast:
"Dyre vän ! Det ger mig ett oblandadt nöja, att höra
från eder i tidningarne och ännu mera att få några rader
från eder sjelf. Gud välsigne och skydde eder för alltid.
Jag har under en lång månad lidit svåra plågor, och
jag fruktar, att jag icke dragit så stor nytta deraf som jag
bort göra, dock sätter jag min förtröstan till ali Guds tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
