Man kau lält förstå huru desse Prinsar blifva uppfostrade af flickor och Eunuker, som söka alt beherska deras unga sinne och vänja dem. att låta leda sig. Sedan nu desse olycklige Prinsar, på detla sätt tillbragt sina bästa år, skiljda ifrån all gemenskap med förnuftigt folk, uti detta brännande klimat, som naturligen åstadkommer en större benägenhet till veklighet och så väl kropps-?om sinneslättja; finna de sig i en hast försatte ur detta fängelse på en thrqn der allt, som omger dem, knäböjer för dem och icke vågar motsäga deras orimligaste befallningar. Sjelfve äga de sällan jiog förstånd, att emottaga något förnuftigt råd; de äro ständigt bedragne af det orimligaste smicker, allt öfyertvgar dem , att menniskorna blifvit fkapade endast för att lyda dem ovilkorligt, eller dö. Sådane äro de styresmän, som äro utsedde, att enväldigt beherska det Ottomaniska riket sedan 4 sekler, så länge har detta bruk, att innesluta thron-arfvingarne ägt rum; föranledt af de oroligheter, ?om desse genom flere uppror förorsakat i riket. Uppstigne på thronen utan det minsta begrepp om den mängd ärender, som bero af deras vink; ofta kännande sin egen oförmåga att sköta dem , öfverlemna de sig utan betankande till den försla intrigör, som Tet att ställa sig in. Yi hafva elt exempel derpå , som i våra dagar varit orsakeq till mycket ondt, Alet-Effendi har varit i 12 års tid närvarande Sultans favorit. Han var af låg härkomst, af ett lömskt sinnelag, och stor smickrare; han förenade med en utomordentlig verksamhet flit, mod och förstånd, en jern vilja, och en ovanlig smidighet; en liflig inbillningskraft, med en vidt omfattande blick, fastän vacklande och ofta iaisk, en följd af den Turkiska uppfostran. Se*’