gare om man irke sjelf är i Konungens tjcnst; ly då är nia» Tschopar sjelf och i denna egenskap oantastelig i Persien till den grad , all. 0111 en Armenian är Tschopar k 11 lian misshandla en Maho-medan, ulan att denne vågar beklaga sig. Regeringen , som är ganska misstänksam, lem-nar främlingar sådane Tschopars, för att gifva akt på dem, desse hafva hemlig befallning att. icke föra främligen i det inre af landet, utan endast på större vägar. Under mitt vistande i Persien, biet en utländsk resande, som man misstänkte hafva kommit för alt taga kännedom af landet, lönnmördad af en Tschopar, som säkerligen hade fått hemlig befallning derlill; ly mördaren, som var Konungens slaf blef icke straffad. Tchopar äro egentligen Rikets och Guvernörernas curirer, ty det linnes nu ingen annan postgång i Persien tastän det liar varit första landet, der en ordentlig poslgång fordom först inrättades. På alla vägar äro byarne förbundne, att bestå dessa Tschopars hästar, nattläger och förtäring; detta afdrages sedan på de årliga skatter, som byarna skola utgöra: vanligen hota Tschopars de resande, som de möta, att taga deras hästar, för aLt präja sig till några styfver; de resa för öfrigt ganska fort och det finnes få länder hvarest curirerne färdas fortare. Tscho-parerne, som Konungen skickar, äro vanligen stora Herrar med vig tiga uppdrag och fara alltid med en stor svit. Man far öfver Arax vid Sofian på en stor färja; ty' denna flod är så stark, att man icke kan anlägga någon bro öfver honom; den har sin upprinnelse på berget Ararat, och skiljer Arme-nien ifrån Aderbedjan (fordna medien) och kastar sig i Csspiska hafvet.