nade med sabel och dolk , ti'äla de och slåss utan att någonsin nytLja sina vapen. De förnäme tillbringa sin förmiddag vid Palatsets port på cour, de hegifva sig dit till häst åtföljde af eu talrik betjening, sedan promenera de och roa sig ofta med alt kasta dgirit. De äro alltid orn-gifue af en talrik betjening, och deruli beslår deras hufvudsakeliga luxe, den minst ansedde Mirza måste åtminstone hafva en T y el e n d e r, som går framför honom. De förblifva på promenaden ofta sittande sysselsatte med att röka sin pipa ända till måltidstimman, då de begifva sig hem och träffa sina vänner eller klienler, som äro samlade för att emottaga dem. Alla Asiater i allmänhet äro mycket gästfrie till och med den fattige sätter sig icke ned till alt äia utan att bjuda de närvarande; och de anse ett afslag såsoin en förolämpning. Meubleringen i rummen så väl hos de rika som hos de fattiga, hestår blott i en malta, som beläcker golfvet,och omkring rummet längs väggarna är en Ketsche (groft ylletyg) af en alns bredd och eu tums tjocklek, på hvilken alla sätta sig; det vore-högst oanständigt att spatsera fram och tillbaka i rummet, sasom inan brukar i Europa. Så snart någon kommer, uppreser värden, som vanligen sitter i elt hörn af rummet, sig mer eller mindre efter den ankomnes värdighet; denne utan att säga ett ord allager sina tollor vid dörren och går att sätta sig närmare eller fjermare ifrån värden: allt efter som rangen det tillåter; han samlar sina kläder faller pä knä och sätter sig på sina hälar. Nu «äger värden åt honom Oscli Gu el di (välkommen) , denne tackar, sedan hälsar han hvar och eu af de närvarande efter hvarandra med ordet Alekim Selan, hvarpå den, till hvilken talet är stäldt, svarar Selam Alekim. Då nu aila