gäster äro saililade , gifver man dem K a II 1 0 #* persisk pipa, så gjord att röken går igenom vatten och hvilken hvarje Perser alltid låter' fcära efter si0, af en betjent; hvilkens enda sysla det ar att sköla och vårdti denna nödvändiga meubel, som bäres efter husbonden på gator, på visiter och på resor. Sedan man i ökt ut, framräckes tvättvatten åt alla gäster ; sedan bredes ut på goifvet elt slags duk med stora röda blommor, man slältec framför hvarje par af gäster en Cini, slor flat bricka af koppar, silfver eller guld, allt efter värdens rikedom och värdighet. På denna Cini äro flere låt med Pilaf, fogel, ragouer och frukter, flere bålar med Sch er bets och andra sommardrycker, som man förtär med sked. Sedan alla äro på delta sätt serverade, utlålar värden med hög röst det språk ur C or an, som bor föregå hvarje handling man företager__sig: Bis-mella i Raman Ruhim. Nu framräcker hvarje gäst handen och börjar alt äta och uppmuntrar sin granne derlill genom ofta upprepande af ordet Bujurun (var så god), det enda ord, som säges under måltiden; hvilken ej varar 20 minuter. Deu största höflighet, som värden kan visa någon, är att taga en näfve^ pilaf, göra en boll deraf och räcka fram den på flngerspelsarne; man skyndar då att emottaga och uppäta densamma och slickar sig om läpparne liksom åt en läckerhet. Denna boll är en sinnebild af saltförbundet: att äta någons salt betyder uem). i Orienten ett slags heligt förbund, som upphäfver det mäst inrotade hat. Man vet med, hvilken förbittring Araberne förfölja sina släglingars mördare; det oagtadt, om mördaren kan lyckas att spisa tillsammans med sin liende och låta honom äta af silt bröd är all ovänskap förbi. En persisk historie-skrifvare omtalar en ed, som ådagalägger, huru helig dennå sed anses hos folket. Då T iinu r