Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydenhet blott genom de embeten den erhåller, och om
folket, öfver hvilket den ej mera skall hafva något inflytande,
skulle vilja göra uppror —«
«Hvad ni är olycksbådande i dag, marskalk!« inföll
markisinnan. «Jag hoppas att hvarken jag eller mina barn
skola upplefva dessa dagar. I hela denna politik
igenkänner jag ej längre ert glädtiga lynne, och jag som väntade
mig få höra er gifva min son goda råd. Nå, Henrik! hvad
fattas dig? du är mycket tankspridda
Cinq-Mars hade ögonen fästade på det stora salsfönstret,
och betraktade sorgsen det vackra landskap han hade
framför sig. Solen sken i sin högsta glans och färgade med guld
och smaragder Loires sand, träden och gräsplanerna;
himmeln var djupblå, floden gult genomskinlig, holmarne
glänsande gröna; bakom deras rundade toppar såg man
köpmans-båtarnes stora sprisegel höja sig, liksom en flotta i bakhåll.
«Natur, natur!« tänkte han för sig sjelf; «farväl, sköna
natur! Snart blir mitt hjerta ej rent nog att värdera dig, och
du skall då blott behaga mina ögon; detta hjerta brinner
redan af en stark lidelse och berättelsen om menniskornas
äf-lau uppväcker deri en okänd oro; jag måste således fördjupa mig
i denna irrgång; jag kommer kanske att förgås deri; men för
Marie —«
Här uppväcktes han ur sina betraktelser af sin mors
tilltal, och enär han icke ville visa en alltför barnslig sorg
öfver skilsmessan från sin slägt och den sköna hembygden,
svarade han: — «Jag tänkte på min resa till Perpignan och
äfven på den, som skall återföra mig till er.«
«Glöm icke att taga vägen åt Poitiers, och att i
Lou-dun besöka din gamle lärare, vår gode abbé Quillet; han
skall ge dig nyttiga råd angående hofvet; han står mycket
väl hos hertigen af Bouillon, och för öfrigt, om också hans
råd ej vore nödvändiga, är detta ett aktningsbevis som du
är honom skyldig.«
«Det är således till Perpignans belägring som ni
begifver er, min vän,« sade marskalken, som började tycka att
han tegat för länge. «Ack, det är mycket lyckligt för er.
För tusan! en belägring, det är en god lärospån; jag skulle
gifvit bra mycket, för att få göra en sådan med salig kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
