Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, rid min ankomst till hans hof. Jag skulle bra mycket
mer ha tyckt om att få magen uppsprättad vid ett sådant
tillfälle, än vid en tornering, som det hände mig. Men vi
lefde i djupaste fred och för att icke bedröfva min familj
genom min sysslolöshet, måste jag resa bort och vexla
pistolskott med turkarne tillsaramans med palatinen af Ungarn.
För Öfrigt önskar jag att hans Majestät måtte emottaga er
lika nådigt, som hans far emottog mig. Kungen är visserligen
god och hederlig, men man har tyvärr vant honom vid denna
kalla, spanska etikett, som hejdar alla hjertats rörelser; han
håller tillbaka både sig sjelf och alla andra genom denna
stolthet, denna iskalla uppsyn; jag tillstår för min del att jag
alltid väntar på tö, men förgäfves. Den snillrike och enkle
Henrik vande oss vid helt andra manér, och vi hade
åtminstone frihet att säga huru mycket vi älskade honom.«
Cinq-Mars, som hade ögonen fästade på Bassompierre,
liksom för att tvinga sig till uppmärksamhet på hans tal,
frågade honom huru salig konungen plägade samtala.
«Öppenhjertigt och lifligt,« svarade han. «Någon tid
efter min ankomst till Frankrike, spelade jag med honom
och hertiginnan af Beaufort i Fontainebleau, ty han sade sig
vilja vinna mina guldstycken och mina vackra portugaleser; han
frågade derunder hvarföre jag kommit hit till landet.
’Sannerligen, Sire,’ svarade jag honom öppet, ’jag har ej kommit hit
för att ingå i er tjenst, men väl för att tillbringa någon tid
vid ert hof, och derifrån begifva mig till det spanska; men
ni har så intagit mig, att om ni behöfver mig, så stannar jag
här, och egnar mig åt eder tjenst in i döden.’ Då tog
han mig i famn och försäkrade mig, att jag aldrig kunde få
en bättre herre, som mera höll af mig.... Ack! det har jag
nog erfarit — och jag har för honom uppoffrat allt, till och
med min kärlek, och skulle hafva gjort ännu mer, om man
kunde göra mer, än afstå från fröken de Montmorency.«
Den gode marskalken syntes rörd; men den unge
markis d’Effiat och italienarne sågo på hvarandra och kunde ej
qväfva ett småleende, vid tanken på att prinsessan af Condé
numera hvarken var ung eller vacker. Cinq-Mars märkte"dessa
förstulna vinkar och log äfven, men bittert. «Ar det då sant,«
tänkte han, «att känslorna hafva samma öde som moderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
