Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förestående afresa; ännu oftare hade hon fruktat att Bassompierre
skulle blottställa sig och flera gånger stött på honom, med
blicken fästad på herr de Launay, som hon icke kände stort, men
med något skäl trodde vara Kardinalen tillgifven; men på
en man af marskalkens lynne voro dessa vinkar bortkastade;
han låtsade icke märka dem och tycktes i stället med sin
högljudda stämma och sina dristiga blickar vilja förkrossa
denne ädling, i det han syntes ställa sitt tal uteslutande till
honom. Denne å sin sida åter antog en likgiltig, artigt
samtyckande uppsyn, hvilken han bibehöll till dess flygeldörrarne
öppnades och man anmälde fröken *) hertiginnan af Mantua.
De yttranden, som vi vidlyftigt anfört, hade likväl icke
räckt länge och middagsmåltiden var icke till hälften förbi,
då sällskapet steg upp för att buga sig för den inträdande
Maria af Gonzaga. Hon var liten, men ganska väl växt, och
fastän hennes hår och ögon voro mycket mörka, hade hon
frisk färg och en bländande hvit hy. Marskalkinnan reste
sig något från stolen för hennes höga värdighet och kysste
henne på pannan för hennes godhet och vackra ålder.
«Vi hafva i dag länge väntat på er, bästa Maria«, sade
hon i det hon tecknade åt henne att intaga den lediga
platsen åt höger, «ni blir lyckligtvis qvar hos mig, såsom en
ersättning för ett af mina barn, som reser bort.«
Den unga hertiginnan rodnade och slog ned ögonen,
för att icke visa att de voro röda och svarade med blyg röst:
«Min fru, jag bör väl vara det, då ni för mig är i mors
ställen Ett ögonkast på Cinq-Mars vid andra ändan af
bordet kom denne att blekna.
Hennes ankomst gaf samtalet en annan vändning, i det
detsamma upphörde att vara allmänt, och hvar och en talade
sakta med sin granne. Marskalken ensam fortfor att då och
då yttra några ord om det gamla hofvets prakt och om sina
Krigståg i Turkiet, samt om det nya hofvets tornerspel och
snålhet; men till hans stora grämelse upptog ingen hans ord,
och man ämnade just stiga upp från bordet, då klockan slog
*J Döttrarna i de förnämsta furstliga hus kallades då
Mademoiselle med tillägg af fadrens titel. Bassompierre omnämner
ofta i sina memoirer Mademoiselle la Duehesse de Rohan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
