Cinq-mars, eller En sammansvärjning under Ludvig XIIIs regering / 21 (1864) Author: Alfred de Vigny Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRA KAPITLET.
GATAN.
	Jag nalkades med tunga och ovissa steg, mot målet för detta sorgliga tåg.                         Ch. Nodier. SMARRA.

Den regering, hvaraf vi vilja skildra några år, ehuru
mycket svag och liksom en krono-förmörkelse emellan
Henrik IV:s och Ludvig XIV:s lysande tidehvarf, bedröfvar dock
betraktarens ögon genom några blodiga fläckar. Dessa
blodsdåd voro likväl ej en ensam mans verk, ty stora
korporationer deltogo deruti. Det är sorgligt att se huru, i detta ännu
förvirrade tidehvarf, presterskapet, lik en stor nation, hade sin
pöbel likasom den hade sin adel, sina okunniga och bofaktiga,
likasom sina lärde och dygdige prelater. Det barbariska, som
ännu återstod efter denna tid, utplånades under Ludvig XIV:s
långvariga regering, och dess förderf aftvåddes med de
martyrers blod, som det hembar åt 1793 års revolution. Genom
en synnerlig ödets skickelse har presterskapet, bragt till
fullkomlighet genom monarkien och republiken, mildradt af den
förra och agadt af den sednare, blifvit hvad det nu är:
sedligt strängt och sällan lastbart.

Vi hafva ansett nödigt att ett ögonblick uppehålla oss vid
denna betraktelse, innan vi börja berättelsen om de händelser,
som denna tids historia företer, och oaktadt denna tröstande
anmärkning, hafva vi ansett oss böra med tystnad förbigå
sådana omständigheter, som varit alltför obehagliga, och sucka
likväl öfver de brottsliga handlingar vi låtit qvarstå, likasom
man vid berättelsen af en dygdig gubbes lefnad, begråter hans
ungdoms utsväfningar och förvillelser, eller hans mannaålders
dåliga böjelser.

Då det ridande sällskapet inkom på Louduns trånga
gator, hördes der ett besynnerligt buller och de voro uppfyllda
med en ofantlig folkhop. Kyrkans och klostrets klockor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>