Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, men hör ni icke något nu?«
«Nej, Maria, om det icke är en nattfågel på tornet."
wNågon talade helt nära oss, jag är säker derom; men
hvarifrån kommer då detta blod? säg fort och res.«
«Ja, jag reser, se der ett moln, som återger oss
mörkret. Farväl, himmelska engel, jag skall åkalla dig. Kärleken
har gjutit ärelystnaden i mitt hjerta, såsom ett brännande gift;
ja, jag känner nu först att ärelystnaden kan blifva adlad
genom sitt syftemål. Farväl, jag går att uppfylla mitt öde.«
«Farväl, men tänk äfven på mitt.«
«Kunna de väl åtskiljas ?«
«Aldrig, utom genom dÖden,« svarade Maria.
«Jag fruktar ännu mera frånvaron,« sade Cinq-Mars.
«Farväl! jag darrar; farväl,« sade den älskade rösten och
fönstergallret nedföll långsamt öfver de båda ännu förenade
händerna.
Emellertid hade den svarta hästen alltjemt gnäggat och
skrapat med fötterna; hans otålige herre tillät honom nu ila
åstad i galopp och snart voro de åter i staden Tours,
hvilken Sankt Gratiani torn förkunnade på långt håll.
Den gamle Grandchamp hade knotande väntat sin unge
herre och grälade nu för det han icke ville lägga sig. Hela
sällskapet fortsatte resan och anlände fem dagar derefter till
den gamle staden Loudun i Poitou, under tystnad och utan
äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
