Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det har så uppskakat mig, att jag ej kan fortsätta min
berättelse. Och att jag just skulle hora det, då jag talade om er
framtid? Gud välsigne dig, mitt barn! Fall på knä!«
Cinq-Mars lydde, och en kyss på hans hufvud
underrättade honom att han undfått välsignelsen. Gubben upplyfte
honom derpå, sägande: «Fort härifrån, min vän, tiden lider;
man kunde finna er här hos mig, derföre fort härifrån! Lemna
ert folk och era hästar här; svep in er i kappan och gå! Jag
har mycket att skrifva innan mörkret tillåter mig att begifva
mig på väg till Italien.«
De omfamnade hvarandra ännu en gång, med löfte att
brefvexla, och Henrik gick, hvarvid abbén, som stod i fönstret
och följde honom med Ögonen, ropade efter honom: «Var
försigtig, hvad som än må hända!« och skickade honom ännu
en gång sin faderliga välsignelse, i det han sade:
«Stackars barn!«
FJERDE KAPITLET.
RÄTTEGÅNGEN.
O Himlens hämd! hur bör du hos enhvar
Som läser, hvad jag såg med ögon klara,
Injaga fruktan f«ir de straff du hör!
DANTE.
Oaktadt Richelieu börjat införa hemliga ransakningar,
hade Urban Grandiers domare beslutat att lemna tillträde åt
folket, ett steg som de likväl snart fingo ångra. De trodde
sig dock hafva tillräckligt dårat mängden genom de upptåg,
som redan räckt ett halft år; alla voro de angelägne att fälla
den anklagade, men de ville äfven att den allmänna
förtrytelsen på visst sätt skulle bekräfta den tillämnade dödsdomen,
som verkligen var dem anbefalld, enligt hvad den redlige
abbén hade omtalat för sin lärjunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
