Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laubardemont var ett slags roffågel, som kardinalen
alltid afskickade, då hans hämd fordrade ett snabbt och
säkert verktyg, och vid detta tillfälle rättfärdigade
Laubardemont fullkomligt ministerns val. Han begick icke mer än
det enda felet, att, emot vedertaget bruk, göra förhöret
offentligt; hans afsigt var att skrämma och afskräcka: han
förskräckte, men väckte afsky.
Den folkhop, vi lemnat utanför porten, hade stått der i
två timmar och derunder hört dofva hammarslag, hvilka
förkunnade att man i stora salen gjorde några hastiga tillställningar,
som förut ej funnits der. Stadsvakterne öppnade långsamt de
tunga portarne åt gatan och det nyfikna folket rusade in.
Cinq-Mars blef indragen med den andra störtsjön och kom
bakom en tjock pelare, der han qvarblef för att se, utan att
blifva sedd. Han märkte med misshag att den svartklädda
borgargruppen stod helt nära honom; men då de stora
portarne åter tillstängdes, blef det stället af salen, der folket stod,
så mörkt, att man ej skulle kunnat igenkänna honom. Fastän
det nu var vid middagstiden, upplystes salen af facklor, men
hvilka nästan alla befunnos i öfra ändan af salen på den
upphöjning, der domrarne sutto bakom ett långt bord. Stolar,
bord och trappsteg voro allesammans öfverdragna med svart
kläde och kastade ett likblekt återsken på de i närheten
varandes ansigten. En bänk, ämnad för den anklagade, stod
till venster och på det svarta krusflorsöfverdraget voro
upphöjda guldflammor utsydda, för att beteckna hans brott.
Delinqventen satt der, omgifven af stadsvakter, och hans händer
voro fjettrade med kedjor, hvilka tvenne munkar höllo med
tillgjord rädsla, i det de låtsade spritta till af förskräckelse
vid hans minsta rörelser, liksom de hållit en tiger eller varg
i band, eller som de fruktat att lågorna skulle fatta i deras
kläder. De sökte äfven sorgfälligt att undanskymma hans
ansigte för folkets blickar.
Laubardemonts orörliga anletsdrag tycktes beherrska de
domare han utvalt; nästan ett hufvud längre än alla andråt,
satt han äfven på en högre stol, och med hvarje af sina
hemska, oroliga blickar tycktes han tillsända dem en befallning.
Han var klädd i en lång och vid röd kappa och en svart
kalott betäckte hans hufvud. Han syntes sysselsatt att bläddra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
