Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nyss tagit i handen Rochepot och alla dem, som tjenat
salig grefven af Soissons, hvilken jag skall begråta hela min
lefnad.«
«Det är ju rätt vackert, herr Gondi, och jag förstår er
tillräckligt. « Det är en utmaning, som ni gör mig den äran
att tillställa mig.«
«Ja, herr grefve,« svarade den unge abbén, i det han
hugade sig med tidehvarfvets hela graritet; «jag sökte ett
tillfälle att utmana er på min vän d’Attichis vägnar; jag tror
ni hade någon affär med honom i Paris.«
«Herr abbé, jag är till er tjenst; jag skall skaffa mig
sekundanter, sök ni upp era.«
«Det blir till häst, med värja och pistoler, är det icke
så?« fortfor Gondi med samma uppsyn, som man skulle
föranstalta ett lustparti, i det han med fingret strök dammet
af sin rockärm.
«Som ni behagar,« svarade den andre, hvarefter de
åtskildes med mycken artighet och under djupa bugningar.
En lysande hop unga ädlingar rörde sig fram och
tillbaka omkring dem i galleriet, och de trängde sig ibland dem
för att uppsöka sina vänner. Hela den tidens grannlåt
utvecklades denna förmiddag i hofdrägterna: de små
sammets-eller atlaskapporna af alla möjliga färger, utsydda med guld
eller silfver, Helge-Ands- eller Michaels-Ordens kors,
halskragarne, de plymagerade hattarne, guldsnörena, kedjorna,
som uppburo de långa värjorna, allt blänkte, allt gnistrade,
likväl mindre, än denna krigiska ungdoms eldiga blickar, dess
qvicka infallen samt lifliga och högljudda skratt. Midt
igenom denna samling vandrade långsamt allvarsamma personer
och förnäma herrar, åtföljda af deras talrika adelsmän.
Den lille abbé de Gondi, som var mycket närsynt, gick
fram och tillbaka ibland hopen, rynkade pannan, plirade med
ögonen och vred upp sina mustascher, hvilka då ännu
brukades af prester. Han tittade hvar och en under näsan för
att igenkänna sina vänner och stannade slutligen framför en
ung, reslig man, som var svartklädd från hufvud till fot, och
hvars värjfäste bestod af svärtadt stål. Han talade med en
gardeskapten då abbé Gondi drog honom afsides.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
