Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetandet af två verkliga faror satte hans blod åter i omlopp
och föryngrade hela hans varelse.
Efter det nattliga uppträdet i värdshuset invid Loudun
hade han icke återfått tillräckligt välde öfver sig sjelf, för att
kunna sysselsätta sig med någonting annat, än med sina kära,
smärtsamma tankar, och ett slags trånsjuka hade redan
bemäktigat sig honom, då han till all lycka anlände till lägret
vid Perpignan, och till sin ännu större lycka emottog abbé
de Gondis anbud, ty läsaren har utan tvifvel igenkänt
Cinq-Mars uti den unge, håglöse, sorgbundne och sorgklädde
främling, hvilken envigeskämpen i kaftan tog till sin sekundant.
Han hade såsom frivillig låtit uppslå sitt tält uti den
tältgata, som var anvisad de unge herrar, hvilka skulle
föreställas konungen och emellertid borde göra tjenst som
adjutanter hos generalerna. Han begaf sig genast dit, satt
snart till häst med vapen och harnesk, som den tiden ännu
brukades, och red ensam till det utsatta mötesstället, spanska
bastionen. Han var den förste på platsen och fann att en
liten af fästningens utanverk dold gräsplan var ganska väl
vald af den lille mordiske abbén; ty oberäknadt, att ingen gerna
kunde misstänka det officerare skulle gå att strida under
murarne af samma stad, som de ämnade anfalla, låg sjelfva
bastionen mellan dera och franska lägret och skulle således
bortskymma dem liksom en ofantlig skärm. Det var
nödvändigt att vidtaga dessa försigtighetsmått, ty det nöjet att våga
sitt lif kostade vid detta tillfälle icke mindre än hufvudet.
Under det Oinq-Mars väntade sina vänner och
vederparter, hade han full ledighet att undersöka Perpignans södra
front, framför hvilken han befann sig. Han hade hört sägas,
att det icke var dessa verk som man ämnade anfalla, och
försökte fåfängt att göra sig reda för orsaken dertill. Emellan
stadens södra front, Alberiska bergstrakten och passet vid
Perthus, hade man kunnat uppkasta anfallslinier och redutter
mot den tillgängliga punkten. Men ingen enda soldat af
armén fanns här, utan alla stridskrafter tycktes vara riktade
mot norra fronten och den starkaste punkten: ett grundmuradt
verk, kalladt Castillet, öfver porten Notre-dame. Han såg att
en efter utseendet sumpig, men i sjelfva verket ganska fast
mark sträckte sig ända till spanska bastionens grundmur;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
