Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att denna post var bevakad med all möjlig kastiliansk
vårdslöshet, utan att likväl äga något annat värn, än sina
försvarares mod, ty kanon- och muskötgluggar voro igenfallna och
bestyckningen bestod blott af fyra grofva kanoner, som lågo
på gräsvallen och således voro orörliga, eller åtminstone
omöjligen kunde riktas på en trupp, hvilken plötsligt stormade
mot muren.
Det var ögonskenligt att dessa ofantliga kanoner hade
afskräckt de belägrande att anfalla denna punkt och ingifvit
de belägrade den förtröstan, att vidare försvarsmedel voro
obehöfliga. Också stodo på ena sidan de franska utposterna
mycket långt derifrån, medan å den andra de spanska
fältvakterna på vallarne voro få och långt åtskils. En ung spansk
soldat, som bar en lång dunderhake med dess gaffel hängande
vid venstra sidan samt en brinnande lunta i högra handen,
vandrade sorglöst på vallen, men stannade då han såg
Cinq-Mars rida omkring kärret och grafvarne.
«Senor Caballero,« sade han, «ämnar ni ensam och till
häst storma bastionen, liksom don Quixotte-Quizada de la
Mancha ?«
I detsamma lösgjorde han sin jerngaffel, nedsatte den
i marken och stödde ändan af sitt gevär deremot, för att taga
sigte, då en äldre, allvarsam spanjor, insvept i en smutsig
brun kappa, sade på sitt språk: — «Ambrosio de demonio,
vet du icke att det är förbjudet att onödigtvis öda bort
krutet, som måste sparas till utfall och stormningar, och ändå
ämnar du bryta deremot och det bara för nöjet att skjuta på
ett barn, som icke är värdt ett fängkrut. Just här var det,
som Karl V kastade i vattengrafven och lördränkte den
sofvande skiltvakten. Fullgör din pligt, eller gör jag på
samma sätt.«
Ambrosio lade åter gevär på axel, hängde gaffeln i
gehänget och fortsatte sin vandring på vallen.
Cinq-Mars hade ej särdeles oroat sig öfver denna
hotande åtbörd och blott samlat tyglarne i handen samt vändt
sporrarne inåt hästen, emedan han visste att ett enda språng
af detta viga djur skulle förflytta honom bakom en liten koja,
som stod helt nära intill och hvarest han vore skyddad emot
den spanska kulan innan soldaten hunne komma i ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
