Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var först efter många försigtighetsmått som det
kungliga sällskapets hästar lyckades komma öfver grafven och
kärret; men med största förundran såg man nu de båda röda
kompanierna uppställde liksom till parad på bastionen.
«Gudskelof!« utropade Ludvig XIII; «jag tror icke en
enda saknas. Nå, markis, ni håller ord och stormar murar
till häst.«
«Jag tror denna punkt varit mycket illa vald,« sade
Itichelieu med föraktlig uppsyn; «detta anfall måtte hafva
kostat mycket folk och påskyndar icke Perpignans öfvergång.«
«Ni har verkligen rätt,« sade konungen, som nu för
första gången allt sedan underrättelsen om enkedrottningens
död tilltalade kardinalen med mindre kärf ton; «och jag
beklagar det blod, som här blifvit utgjutets
«Sire, blott tvenne af våra unga kamrater hafva blifvit
sårade vid detta anfall,« svarade Coislin, «och vi hafva
förvärfvat oss nya vapenbröder uti de volontärer, som visat oss
vägen hit.«
«Hvilka äro de?« frågade konungen.
«Tre af dem hafva blygsamt förfogat sig bort, sire;
men den yngste, som ni ser här, var den förste vid
stormningen och den som gaf mig idén dertill. De båda kompanierna
utbedja sig den äran att presentera honom för Ers Majestät.«
Cinq-Mars, som satt till häst bakom den gamle
befälhafvaren, tog af sig hatten och blottade sitt ungdomliga, bleka
ansigte, sina stora mörka ögon och sina långa bruna lockar.
«Det der ansigtet påminner mig om någon,« sade
konungen; «hvad säger ni derom, kardinal?«
Denne, som redan slungat en genomträngande blick på
främlingen, sade: — «Om jag ej bedrar mig måste denne
yngling vara ...«
«Henrik d’Effiat,« sade volontären med hög röst och
bugade sig.
«Kors, sire, det är just han som jag omtalat för Ers
Majestät, och som jag velat presentera förer: marskalkens
andre son.«
«Ack!« sade Ludvig XIII lifligt, «jag tycker bäst om att
denna bastion presenterar honom. Det passar sig väl, mitt
barn, att blifva det sålunda, då man bär vår gamle väns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
