Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn. Ni följer med oss till lägret, der vi hafva mycket att
säga er. Men hvad ser jag? ni också här, herr de Thou?
hvem har ni dömt?«
«Jag tror nästan, sire, att han dömt några spanjorer
till döden, ty han var den andre i ordningen på bastionen«
svarade Coislin.
«Jag har ej dödat någon, min herre,« inföll de Thou
rodnande; «det är icke mitt yrke, och här har jag ingen
annan förtjenst än att hafva åtföljt min vän, Cinq-Mars.«
«Vi tycka lika mycket om er blygsamhet, som er
tapperhet, och vi skola ej glömma detta drag. Kardinal, hafva
vi icke någon presidentsplats ledig ?«
Richelieu tyckte ej om de Thou, och som hans hat
alltid hade någon hemlighetsfull källa, var det fåfängt att söka
utforska orsaken; men den upptäcktes genom ett grymt
yttrande, som undföll honom. Denna fiendtlighet hade sin grund
uti den nu ifrågavarandes faders, presidenten de Thous’ H
-storier, hvaruti han för efterverldens ögon brännmärker
kardinalens farfars bror, som först var munk och sedan en
affälling, samt sölade sig i alla möjliga laster.
Richelieu lutade sig till Josefs öra, sägande; — «Ser
du den der karlen, hvars far satt mitt namn i sin historia?
Nå väl! jag skall i stället införa hans namn i min historia.«
Han inskref det också framdeles deri med blod. Vid detta
tillfälle låtsade han att icke hafva hört konungens fråga, for
att slippa svara, och utbredde sig blott öfver Cinq-Mars’
förtjenster och hans anställning vid hofvet.
«Jag har redan lofvat er att befordra honom till kapten
vid mitt garde,« sade konungen; «låt utnämna honom dertill
i morgon. Jag vill närmare lära kanna honom och tillämnar
honom något bättre framdeles, i fall han behagar mig. Men
låtom oss återvända; solen är redan nedgången och vi äro
långt ifrån vår armé. Tillsäg mina tvenne goda kompanier
att åtfölja oss.«
Sedan ministern utfärdat denna befallning, ehuru med
uteslutande af det smickrande uttrycket deri, intog han sin plats
till höger om konungen, och hela tåget återvände till lägret,
sedan den eröfrade bastionen blifvit af dem lemnad åt
schwei-zarnes bevakning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
