Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde inga invänningar, och Cinq-Mars rönte blott motstånd
af fången; ty denne, som ännu stod på stegen, vände sig
om, och yttrade, liksom från en predikstol, med ett
försmädligt skratt: —
«Jag hade väl lust att veta hvad du har här att göra?
Hvem har sagt dig att jag vill lefva?«
«Det frågar jag icke efter,« svarade Cinq-Mars; «ty det
qvittar mig lika hvart ni sedermera tar vägen, men jag vill
nu blott hindra en gerning, som synes mig grym och orättvis.
Sedan kan ni alltför gerna taga lifvet af er om ni behagar.«
«Det är bra taladt,« svarade den bistre spanjoren; «jag
tycker om d,ig. Jag trodde först att du ville visa dig
ädelmodig, för att tvinga mig till tacksamhet, och det afskyr jag.
Nå väl, jag skall då stiga ned från stegen, men det säger jag
dig på förhand, att jag hatar dig lika mycket som förut,
emedan du är fransman; ej heller ämnar jag tacka dig, ty du
betalar blott hvad du är mig skyldig, emedan det var jag,
som i dag på förmiddagen hindrade denne unge soldat att
skjuta ihjäl dig; han hade dig på kornet, och han har ännu
aldrig skjutit bom på en stenget i Leonska bergstraktens
«Det är bra,« sade Cinq-Mars; «stig nu bara ned.«
Det ingick i hans lynne att alltid visa sig emot andra
såsom de uppförde sig emot honom, och denne spanjors
grofhet gjorde honom sträf.
«Det var en stursk galgfågel, herre,« sade Grandchamp;
«i ert ställe skulle salig marskalken helt visst lemnat honom
qvar på sin stege. Hör hit, Ludvig, Herman, Staffan!
beva-ken och fören markisens fångar. Der ha vi förvärfvat oss en
vacker egendom, men det skulle högligen förundra mig om
vi gjorde någon lycka dermed.«
Cinq-Mars, som led någon smärta af hästens rörelse,
red temligen långsamt, för att icke komma framom sitt folk,
som gick till fots, och följde således konungens svit på något
afstånd, i det han öfvertänkte hvad monarken kunde vilja
säga honom. En hoppets stråle visade honom Maria af
Mantua i framtidens töcken, och hans själ njöt ett ögonblicks
frid. Men hela hans framtid innefattades i det enda ordet:
behaga konungen, och han började besinna allt det bittra, som
låg deruti.
Cinq-Mars. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
