Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bullersam träta emellan åtskilliga schweizer-soldater, som
stannat helt nära dem efter de Öfriga truppernas afmarsch. De
talade ifrigt under häftiga åtbörder och tvisten tycktes angå
tvenne karlar, som voro omringade af vid pass trettio
soldater.
D’Effiat, som stödd emot sin häst fortfarande sträckte
benet åt sin tjenare, lyssnade uppmärksamt, men som han
icke förstod ett ord tyska, kunde han ej få reda på tvistens
föremål. Grandchamp, ehuru upptagen med förbindningen,
afhörde äfven ganska allvarsamt de tvistande, då han på en
gång utbrast i ett hjertligt gapskratt och höll båda händerna
i sidorna, hvilket man aldrig förr sett honom göra.
«Ha! ha! ha! herre, de båda underofficerarne gräla om
hvilkendera af de der två spanjorerna de skola hänga; ty era
röda kamrater hafva ej gjort sig det besväret att gifva dem
riktigt besked; den ene schweizaren säger att det är officern,
den andra att det är soldaten, och nu kom den tredje och
förlikte dem.«
«Nå, hvad sade han då?«
«Ah, han bad dem hänga upp båda två.«
«Håll! håll!« ropade Cinq-Mars och ville springa fram,
men han kunde ej stödja på benet. «Hjelp mig på hästen,
Grandchamp.«
«Herre, det går aldrig an; kom ihåg att ni är sårad.«
«Gör som jag befaller, och stig äfven sjelf till häst.«
Den gamle tjenaren lydde knotande och red på
ytterligare befallning fram för att hejda schweizarne, hvilka redan
höllo på att hänga fångarne i ett träd, eller rättare, att låta
dem sjelfve der fastbinda sig; ty med vanlig spansk
kallblodighet hade officern sjelf lagt rännsnaran kring sin hals
och uppsteg oombedd på en liten stege, som var ställd emot
trädet, för att der fästa andra ändan af repet. Med samma
sorglösa lugn höll soldaten stegen och såg schweizarne tvista
sinsemellan.
Cinq-Mars kom fram i lagom tid för att rädda dem,
sade sitt namn och lät Grandchamp tolka för schweizarne, att
fångarne tillhörde honom och att han ville låta föra dem till
sitt tält, samt att han, som var kapten vid gardet, iklädde
sig allt ansvar; Tysken, som alltid är lydig sina förmän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
