Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handen för munnen. Kapusinen på ena sidan och den dystre
tjenstemännen på den andra betraktade honom stillatigande
och liknade, med sina svarta och bruna drägter, presten och
notarien hos en döende.
Munken bröt tystnaden och lät ur sitt innersta en
stämma ljuda, som tycktes mera tjenlig att sjunga en dödsmessa,
än meddela tröst: —
«Orn min nådig herre vill erinra sig de råd jag gaf i
Narbonne, måste ni medgifva, att jag hade riktig aning om
de förtretligheter denne yngling en dag skulle komma att
förorsaka er.«
Referendarien inföll: «Jag har fått veta af den gamle
döfve abbén, som spisat middag hos marskalkinnan d’Effiat,
och som hört allt, att denne pojken, Cinq-Mars, visade mera
själsstyrka än man föreställt sig och att han försökte befria
Bassompierre. Jag har här den döfves berättelse, som spelte
sin roll rätt bra, så att hans Eminens bör vara nöjd med
honom.«
«Jag har sagt min nådig herre,« inföll Josef, ty dessa
båda grymme hejdukar talade skiftesvis, liksom Virgilii herdar,
«jag har sagt, att det vore bäst att undanrödja denne lille
d’Effiat, och att jag skall åtaga mig det besväret, om ni så för
godt finner; det vore lätt att ådraga honom konungens onåd.«
«I)et vore då säkrare att låta honom dö af sitt sår,« sade
Laubardemont, «hvilket utan svårighet skulle låta sig göra,
om hans Eminens vore så god och gåfve mig befallning derom,
ty jag är nära bekant med andre lifläkaren, som sköter
honom och har läkt ett sår, jag hade i pannan. Det är en klok
karl, som är nådig herr kardinalen med kropp och själ
tillgifven, men som kommit på obestånd genom otur i spel.«
«Jag tror,« svarade Josef med blygsam uppsyn, ehuru
icke utan bitterhet, «att om hans Eminens behöfde använda
någon i denna vigtiga angelägenhet, vore den lämpligaste
väl hans vanliga underhandlare, som förr någorlunda lyckats
i sina uppdraga
«Jag tror mig äfven kunna uppräkna några temligen
talande,« sade Laubardemont, «och ganska svåra, som jag haft
helt nyligen.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
