Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laubardemont, som ännu var skrämd af det dåliga
emottagande han rönt dagen förut, vågade ej yttra ett ord,
och Josef kunde knappt igenkänna sin gamle herre. Ett
ögonblick nästan ångrade han att han gifvit sig under hans
välde och trodde att hans stjerna bleknade; men då han
eftersinnade huru han var hatad af alla menniskor och icke hade
något annat skydd än Richelieu, fattade han honom i armen,
skakade honom och sade sakta, men sträft: —
«Kom då, nådig herre, och stå icke der så handfallen,
utan följ med oss;« hvarefter han låtsade föra honom under
armen, ehuru han med Laubardemonts biträde drog honom
med sig i tältet, som en skolmästare tvingar sin lärjunge att
lägga sig, på det nattluften ej må ådraga honom en förkylning.
Denna förtidiga gubbe följde långsamt sina båda pedellers
uppmaningar och tältets purpur nedföll bakom honom.
TOLFTE KAPITLET.
NATTVAKET.
Du fega samvete, så du mig ängslar! —
Blått brinner ljuset. — Det är dödstyst midnatt
Kallsvetten står ikring mitt kött som skälfver.
Hvad fruktar jag? mig sjelf...
Richard ju älskar Richard.
SHAKSPEARE.
Så snart kardinalen inkommit i tältet, nedföll han, ännu
iklädd sin rustning, uti en stor länstol, der han förblef
sittande med stel blick och näsduken för munnen, i det han
öfverlemnade åt sina nedrige förtrogne att gissa, om djupa
betraktelser eller förödmjukelsen vållade denna orörlighet.
Han var dödsblek och kallsvett strömmade från hans panna.
Då han häftigt torkade sig, skjöt han sin röda kalott bakåt,
det enda presterliga tecken han bar, och föll bakut i stolen, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
