Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På hon emottog skrinet, hviskade hon till Maria: —
«Lofva mig heligt att taga detta skrin och kasta det i
strömmen, om det händer mig någon olyeka.«
«Jag skall lyda ers Majestät, såsom min välgörarinna
och andra mor,« svarade hon gråtande.
Emellertid tilltog stridslarmet på kajen, och
fönsterrutorna återspeglade ofta elden af handgevärsskotten.
Gardes- och schweizer-kaptenerna anhöllo genom dona Stephania
att få inhämta drottningens befallningar.
«Jag tillåter dem att inträda,« sade drottningen. «Mina
damer, ställen er på den der sidan; i detta Ögonblick är jag
karl, som jag bör vara.«
Hon upplyftade derefter gardinerna till sin säng och
fortfor, i det hon talade till de båda officerarna «Mine
herrar, kommen ihåg, att j med era hufvuden ansvaren för mina
söners, prinsarnes, lif; ni vet det ju, herr de Guitaut?«
«Jag ligger utanför deras dörr; men detta upplopp
hotar hvarken dem eller eders Majestäts
«Det är bra, men tänk först på dem, sedan på mig,«
afbröt drottningen honom, «och försvara alla som hotas, de
må vara hvilka som helst. Ni förstår mig ju också, herr de
Bassompierre; ni är adelsman; glöm att er farbror ännu sitter
på Bastiljen, och fullgör er pligt emot den konungs sonsöner,
som var hans vän.«
Bassompierre, som var en yngling med öppet och redligt
ansigte, svarade med en lätt tysk brytning: — «Ers
Majestät kan se att jag blott glömmer min familj men icke den
kungligas Han visade härvid sin venstra hand, hvarpå
fattades tvenne fingrar, som nyss blifvit afhuggna. «Jag har
ännu en hel hand qvar,« tillade han bugande och lemnade
jemte Guitaut rummet.
Drottningen blef rörd och steg genast upp, i det hon,
oaktadt prinsessan Guémenés böner, Maria Gonzagas tårar
och den skrikande hertiginnan de Chevreuse, ställde sig vid
fönstret, hvilket hon, stödd på hertiginnans af Mantua axel,
öppnade till hälften.
«Hvad hör jag?« sade hon; «man ropar verkligen: Lefve
konungen! lefve drottningen!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
