Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria af Mantua sänkte sitt hufvud utan att svara.
«Måste jag uppmuntra dig att tala?« fortfor
drottningen, «måste jag erinra dig att jag nästan upptagit dig såsom
min äldsta dotter? att jag sökt förmäla dig med konungens bror
och, sedan detta misslyckades, beredde åt dig polska tronen?
Fordras det mera, Maria? Ja, det fordras mer och jag skall
göra det för dig; men om du sedan icke låter mig känna hela
ditt hjerta, har jag bedömt dig orätt. Öppna sjelf detta
guldskrin, se der nyckeln; öppna det dristigt och darra icke,
som jag.«
Hertiginnan af Mantua lydde tvekande och såg i detta
lilla skrin en simpel knif, hvars skaft var af jern och bladet
mycket rostigt; han låg öfver en bundt väl hopvikna bref, på
hvilken stod Buckinghams namn. Hon ville upptaga dem,
men hindrades derifrån af Anna af Österrike.
«Sök ej något annat,« sade hon; — «det är
drottningens hela skatt... det är verkligen en skatt, ty du ser der en
mans blod, som ej mera lefver, men som lefde för mig; han
var den skönaste, den tappraste, den mest berömde af
Europas lysande män; för att behaga mig, prydde han sig med
Englands kronjuveler; han upptände ett blodigt krig och
utrustade flottor, hvilka han sjelf anförde, för att en gång få
den lyckan att strida emot den flotta, som tillhörde min make;
han for öfver hafvet för att plocka en blomma, hvarpå jag
trampat, och vågade sitt lif för att kyssa och med sina tårar
fukta denna säng, i tvenne mina hofdamers närvaro. Skall
jag säga mer? Ja, dig skall jag säga, att jag älskade honom,
att jag älskar honom ännu i det förflutna, mer än någon
kalkan älska. Men han fick aldrig veta, har aldrig anat det;
detta ansigte, dessa ögon hafva varit så kalla som marmor
för honom, under det mitt hjerta brann och förtärdes af smärta;
men jag var Frankrikes drottning.«
Här kramade Anna af Österrike hårdt Marias arm.
«Våga nu att beklaga dig,« fortfor hon, watt du ej
kunnat tala med mig om kärlek, och våga nu att tiga, sedan jag
sagt dig sådana hemligheter."
«Ack nej, ers Majestät; nu törs jag anförtro er min
smärta, efter ni är för mig ...«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
