Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«En vän, en qvinna,« inföll drottningen. (Jag har
va-rit qvinna genom min rädsla, som uppenbarat dig en
hemlighet, hvilken verlden icke känner. Du ser att jag har varit
qvinna genom en kärlek, som öfverlefver den man, hvilken
jag älskat... Tala, ty det är hög tid ...«
«Tvärtom, det är ej mera tid,« svarade Maria med
tvunget leende; «Cinq-Mars och jag äro för alltid förenades
«För alltid!« utbrast drottningen, «hvad tänker ni på?
Är då er höga värdighet, ert namn, er framtid, allt förloradt?
Vill ni göra er bror, hertigen af Rethel, och alla Gonzager
denna sorg?«
«I fyra år har jag betänkt mig och mitt beslut är
fattadt. För tio dagar sedan blefvo vi trolofvade ...«
«Trolofvade!« utbrast drottningen och slog ihop
händerna; «ni har blifvit missledd, Maria. Hvem skulle väl våga
trolofva er utan konungens befallning? Det är ett bedrägeri,
som jag skall taga reda på; jag är säker, att ni är narrad
och bedragens
Maria samlade all sin köld och svarade: — «Vår
ömsesidiga tillgifvenhet har uppkommit på det enklaste sätt i
verlden. Ni vet att jag bodde på det gamla slottet Chaumont,
hos herr de Cinq-Mars’ mor, marskalkinnan d’Effiat. Jag
hade rest dit för att ostörd få sörja min far, och kort derpå
hade han också en fars död att begråta. I hela denna
bedröfvade slägt såg jag honom ensam sörja lika djupt som jag.
Allt hvad han yttrade, hade jag redan tänkt, och då vi
kommo att tala om våra smärtsamma känslor, funno vi dem
alldeles lika. Som olyckan först träffat mig, förstod jag mig
bättre på bedrövelsen och försökte att trösta honom med
berättelsen om hvad jag hade lidit, så att han glömde sin sorg,
för att beklaga mig. Det var begynnelsen till vår kärlek,
hvilken, ni finner, uppstod så godt som mellan tvenne
grafvar.«
«Gifve Gud, bästa barn, att den måtte få ett lyckligt
slut,« sade drottningen.
«Jag hoppas det, efter ers Majestät ber för mig,«
fortfor Maria; «dessutom ler hela verlden nu för mig, men då var
jag mycket olycklig. En vacker dag kom den underrättelsen
till slottet, att kardinalen kallade herr de Cinq-Mars till ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
