Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikes deltagande, och man sörjde honom redan medan han ännu
lefde, likasom om hvar och en hade önskat emottaga förtroende
om hans plågor innan han vid sin bortgång medförde den
stora hemligheten om deras lidanden, som äro ställde så högt,
att de i sin framtid ej se något annat än sin graf.
Konungen, som ville lugna hela nationen, lät förkunna
att hans helsa plötsligt blifvit återställd, och befallte hela
hofvet bereda sig till en stor jagt, som skulle anställas vid
Chambord, ett kungligt slott, dit hans bror, hertigen af
Orleans, bedt honom återkomma.
Konungen vistades gerna på detta vackra ställe, utan
tvifvel emedan det förenade storhet med dysterhet och således
hade en viss likhet med honom sjelf. Stundom tillbragte han
der hela månader utan att emottaga besök af någon
menniska, oupphörligt läsande och omläsande hemliga papper,
skrif-vande obekanta saker, hvilka han inläste i en jernkista, till
hvilken han ensam hade nyckeln. Det föll honom stundom
in att till sin uppassning blott begagna en enda betjent, och
genom sitt hoffolks frånvaro liksom glömma sin kunglighet
och flera dagar lefva som en fattig man, eller en landsförvist
medborgare, och då han sålunda inbillade sig vara fattig och
förföljd, njöt han ett slags hvila ifrån maktens börda. En
annan gång föll det honom åter in, att han skulle lefva i ännu
större enslighet, och sedan han tillsagt att ingen mensklig
varelse fick nalkas hans person, iklädde han sig munkdriigt
och skyndade till det hvälfda kapellet, hvarest han instängde
sig och läste Karl V:s lefvernes-beskrifning, till dess han
inbillade sig vara i Saint-Just, och der sjunga öfver sig sjelf
den likmessa, som, efter hvad man påstått, fordom
påskyndade den spanske kejsarens död. Men under dessa sånger
och andaktsöfningar var hans svaga själ förföljd och förströdd
af stridiga föreställningar. Verlden och lifvet förekommo
honom aldrig skönare än i ensligheten och vid grafvens brädd.
Emellan hans ögon och den bok han tvang sig att läsa, smögo
sig präktiga fester, segrande härar och folkhopar, hänförde af
undersåtlig kärlek; han såg sig mäktig, krigande, segrande,
afhållen; och om en solstråle, som lyckats tränga sig genom
de färgade fönsterrutorna, föll på honom, sprang han hastigt
upp från altarets fot, kände en häftig längtan efter frisk luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
