Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under det konungen sade detta, tog han ur en
jern-kista, som stod vid väggen, åtskilliga stora pappersbundtar,
fullklottrade med en mycket fin stil. På en var tecknadt
namnet Baradas, på den andra d’ Hautefort, på den tredje
la Fayette och slutligen Cinq-Mars. Denna behöll han och
fortfor: —
«Se här huru många gånger ni bedragit mig. Dessa
äro edra upprepade felsteg, öfver hvilka jag hållit noggrann
förteckning under de tvenne år jag känt er. Jag har
dagligen upptecknat alla våra samtal. Sätt er.«
Cinq-Mars satte sig suckande och hade det tålamodet
att i tvenne långa timmar afhöra ett sammandrag af det hans
herre under tvenne år haft tålamod att uppteckna. Under
denna läsning höll han flere gånger handen för munnen,
hvilket vi alla säkerligen också skulle göra, om vi måste afhöra
dessa anteckningar, som man vid konungens död fann i den
bästa ordning, tillika med hans testamente. Vi skola blott
anföra att han slutade sålunda: —
«Hör nu, hvad ni gjorde för tre dagar sedan, den 7:de
december; jag talade med er om lärkfalkarnes flygt och
om de jagtkunskaper, ni saknar; jag sade er, enligt konung
Karl IX:s verk om Kungliga jagten, att sedan jägmästaren
vänjt sin hand att följa ett villbråd, bör han komma ihåg att
hunden kan få lust att återvända till skogs, och således bör
jägaren hvarken med stryk eller hårdt tilltal söka tvinga
honom att hålla sig vid spåret; och om man vill lära en hund
att drifva väl, bör han vänjas att ej gå förbi den minsta väg
eller stig, utan att vädra på densamma.
«Hör nu hvad ni svarade (och med misslynt ton, kom
noga ihåg det): — ’Sire, gif mig hellre regementen att
anföra, än foglar och hundar. Jag är öfvertygad att folk skulle
skratta åt både er och mig, om man visste hvarmed vi
sysselsätta oss. Och den 8:de... vänta, ja den 8:de, då vi
tillsammans sjöngo aftonpsalmen i min sängkammare, kastade ni
i vredesmod er bok i elden, hvilket var en gudlöshet, och
sedan sade ni mig att ni tappat honom; synd, dödlig synd; se,
jag har här skrifvit: lögn, understruket. Man kan aldrig
bedraga mig, det har jag ju sagt er.«
«Men, sire ...«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
