Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag märker nu att min uppoffring till och med varit
större än jag trodde, ty de hafva ej varseblifva den; de hafva
trott mig oskicklig emedan jag var försagd; de hafva ansett mig
svag, för det jag misstrodde mina egna krafter; men lika
godt; Gud ser och känner mig.«
«Ack, sire! visa er för Frankrike sådan ni är och
återtag er inkräktade makt. Landet skall af kärlek till er göra,
hvad våldet icke kunnat aftvinga det; återvänd till lifvet och
återuppstig på er tron.«
«Nej, nej, mitt lif nalkas sitt slut; jag kan ej uthärda
de ansträngningar, som åtfölja högsta maktens
«Ack, sire! redan denna öfvertygelse ensam beröfvar er
era krafter. Det är hög tid att folket ej längre förblandar
makten med brottet och kallar deras förening för snille. Höj
er röst och förkunna verlden att dygdens styrelse börjar, då
ni sjelf fattar regeringstömmarne; och dessa fiender, som
lasten har så svårt att kufva, skola falla för ett enda ord,
utgånget från ert hjerta. Man har ännu icke beräknat hvad en
fransk konungs redlighet förmår hos hans folk; detta folk,
som inbillningskraften och själsvärmen så hastigt hänföra till
allt skönt, och som är beredvilligt till alla slags uppoffringar.
Konungen, er far, förde oss hvart som helst med ett
småleende; hvartill skulle ni ej förmå oss med era tårar! ni
behöfver blott tala till oss.«
Under detta tal blef konungen brydd, rodnade, hostade
och visade flere tecken till stor förlägenhet, som alltid var
fallet, då man sökte förmå honom att fatta ett beslut; han
insåg äfven att Cinq-Mars ville inleda honom i samtal om
högre ämnen, hvaruti hans försagdhet hiudrade honom att
fördjupa sig. Han rynkade pannan och lade handen på bröstet,
likasom han varit illamående, och försökte af sina
kroppsplågor hemta en förevändning för att undslippa mödan att
svara. Men Cinq-Mars, som antingen var förifrad, eller hade
beslutit att slå sista slaget, fortfor med ett allvar, hvilket
inverkade på Ludvig, som, bestormad i sina sista förskansningar,
slutligen svarade: «Men, Cinq-Mars, huru skall jag kunna
göra mig af med en minister, som i aderton år omgifvit mig
med sina kreatur?«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
