Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt skulle jag icke vara deremot; du kan tala derom med
dina vänner, så skall jag å min sida äfven tänka på saken.«
Sedan Ludvig en gång yttrat så mycket, gaf han sin
vrede luft, liksom han redan hade tillfredsställt sitt hat och
gifvit det afgörande slaget. Detta oroade Cinq-Mars, som
fruktade att konungens vrede, i det den sålunda utgjöt sig,
ej skulle blifva långvarig; likväl satte han tro till konungens
sista ord, i synnerhet då han efter oändliga klagovisor
till-lade: — «Och se’n, skulle du väl kunna tro det, att jag under
dessa två år, som jag begråter min mor, och ifrån den dag,
då han så grymt gäckades med mig inför hela mitt hof, i det
han anhöll om hennes återkallande, ehuru han visste att hon
var död, ej har kunnat utverka hennes jordfästande i
Frankrike, tillsammans med mina förfäder? han har till och ined
landsförvist hennes stoft.«
I detsamma tyckte Cinq-Mars sig höra att någon gick
uppför trappan och märkte att konungen rodnade svagt. «Gå nu,«
sade han, «och skynda att bereda dig till jagten. Bu skall
rida jemte min vagn; gå din väg, jag befaller det, gå!« Och
han sköt sjelf Cinq-Mars mot trappan och till samma dörr,
hvarigenom denne inkommit.
Gunstlingen, gick följaktligen, men konungens oro undföll
honom icke. Han nedsteg långsamt, grubblande öfver
orsaken till denna förändring, då han hörde att någon uppsteg
på den andra uppgången af den slingrande dubbeltrappan;
han stannade, den andra personen stannade äfven; han
uppgick åter, och då tyckte han att den andre gick ned. Som
han visste, att han ingenting kunde upptäcka genom
trapp-balustraden, och blef otålig vid denna lek, beslöt han att gå
ned, ehuru mycket orolig. Han hade önskat att kunna stanna
vid nedre dörren, för att afbida den andra personens
utgående. Men så snart han upplyftat förhänget inåt
Drabantsalen, blef han omgifven af en flock hofmän, som väntat på
honom, och nödgades aflägsna sig. för att utfärda de
befallningar, som tillhörde hans befattning, och blef sedan
öfverhopad med vördnadsbetygelser, förtroenden, ansökningar,
presentationer, rekommendationer, omfamningar och denna flod
af gradvisa förhållanden, som omgifva en gunstling, och hvilka
fordra en jemn och oaflåtlig uppmärksamhet, ty en tankspridd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
