Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het i detta fall kan åstadkomma stora olyckor. Han glömde
således nästan helt och hållet mötet på trappan, som kanske
blott var en inbillning, och i det han öfverlemnade sig ät
den behagliga invaggningen i ett slags förgudning, steg han
till häst på stora borggården, betjenad af unga ädlingar,
hvilka voro hans pager, och omgifven af de, mest lysande
hofherrar.
Hertigen af Orleans anlände snart, åtföljd af sitt hof,
och efter en knapp timmes förlopp infann sig konungen,
matt, blek och ledd af fyra personer. Cinq-Mars, som steg
af sin häst, hjelpte honom att uppstiga uti en liten, mycket,
låg vagn, kallad brouette, förspänd med ett par spaka, sediga
hästar, som konungen sjelf plägade köra. Jagtbetjenterna.
stodo vid vagnen, hållande hundarne i koppel, och på gifven
signal af valdthornen, stego hundratals unga herrar till häst,
och alla begåfvo sig till mötesstället.
Konungen hade utsatt samlingsplatsen vid ett
bondhemman, kalladt l’Ormage, och alla hofmännen, som kände
till hans sedvanor, spredo sig i parkens alléer, medan
konungen långsamt körde en liten enslig väg, åtföljd af
Öfverhofstallmästaren och fyra andra personer till häst, som han
gifvit tecken att medfölja.
Detta lustparti hade ett hemskt utseende; den
annalkande vintern hade afklädt nästan alla löfven på de stora
ekarne, hvilkas svarta och nakna grenar aftecknade sig mot
den grå himlen som armarne på begrafnings-kandelabrar;
en tunn dimma tycktes förkunna ett snart förestående regn;
mellan den glesa skogen syntes hofvagnar långsamt
framskrida, uppfyllda med damer, hvilka samtligen voro
svartklädda och dömda att afbida utgången af en hetsjagt, som
de icke sågo; hundarne skällde dä och då på afstånd och
stundom hördes jagthornets toner liksom suckar; en kall och
genomträngande vind nödgade alla att vara väl påklädda, och
några damer, som hade betäckt sina ansigten med svarta
sammetsmasker, för att skydda sig emot det kalla luftdraget,
hvilket icke utestängdes af vagnsgardinerna (ty glasfönster voro
då ännu icke brukliga i täckvagnar), tycktes bära den
maskeraddrägt, som vi kalla domino. Allt var trögt och ledsamt.
Endast då och då syntes några flockar af unga män rida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
