Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Minsann har jag icke god lust att också anförtro min
kam-martjenare denna hemlighet. Har man väl någonsin sett en
sammansvärjning behandlas så lättsinnigt. Till stora företag
fordras tystlåtenhet, och detta vore beundransvärdt, om man
blott bemödade sig om att hålla det hemligt. Vår plan är
skönare än någon, hvarom jag läst i historien; vi skulle
dermed kunna störta tre konungariken, men obetänksamheterna
förderfva allt. Det är verkligen skada; det skall göra mig
djupt bedröfvad. Jag har ett särdeles tycke för detta slags
affärer, och jag hade lifligt fästat mig vid denna, som man ej
kan neka har något storartadt i sig. Inte sannt d’Aubijoux?
eller hur’ Montmort?«
Under detta tal foro åtskilliga stora, tunga täckvagnar,
förspända med fyra och sex hästar, i samma allé på tvåhundra
stegs afstånd från de nyssnämda herrarne. Gardinerna voro
öppna åt venstra sidan, på det de åkande skulle kunna se
konungen. Uti den första vagnen befann sig drottningen;
hon var svartklädd och beslöjad och satt ensam bakuti
vagnen. Framuti satt marskalkinnan d’Effiat och prinsessan
Maria vid drottningens fötter. Sittande på tvären på en
kullerstol, nådde Marias klädning och fötter utom vagnen
samt stöddes på det förgyllda fotsteget; ty, såsom vi redan
nämt, voro vagnsdörrar då ännu ej brukliga. Hon försökte
äfven att emellan träden följa konungens rörelser, men lutade
sig ofta åt sidan, besvärad af den polska wojwoden, som med
sitt sällskap oupphörligt red förbi.
Denne nordiske prins var skickad af polska konungen,
för att efter utseende underhandla om stora statssaker, men
egentligen för att i tysthet anhålla om hertiginnans af Mantua
hand för den gamle konungen Uladislaus Vl, och han
utvecklade vid franska hofvet hela sitt lands praktfulla yppighet,
som då i Paris kallades schytisk och barbarisk, samt
förmenade dessa namn genom ovanliga och österländska drägter.
Wojwoden af Posen var en vacker karl och, liksom hela sitt
medfölje, bar han ett långt, tjockt skägg, medan hufvudet var
på turkiskt vis rakadt och betäckt med en pelsfodrad mössa;
hans jacka var kort och tätt besatt ined diamanter, samt hans
bäst rödmålad och öfverlastad med plymer. Han hade i sitt
åtfölje ett polskt gardeskompani, som hade röd och gul uni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
