Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derpå följde en ännu längre, dystrare tystnad; de båda
damerna betraktade hvarandra och sågo sina ögon ömsesidigt
fulla af tårar. De vågade ej vidare tala med hvarandra, och
Maria, som slog ned ögonen, såg nu blott den bruna, fuktiga
marken, som flyktade under hjulen. Sorgsna drömmar
upptogo hennes själ, och ehuru hon för sina ögon hade det
lysande skådespelet af Europas första hof, var hon rädd för allt
och oroades af mörka aningar, hvilka hon ej förmådde
qväfva.
I detsamma flög en ryttare förbi med vindens
hastighet; hon upplyfte ögonen och hade ännu nog tid att se
Cinq-Mars’ ansigte. Han såg ej på henne; han var blek som ett
lik och hans ögon dolde sig under de hopdragna ögonbrynen
och den neddragna hatten. Hon följde honom bäfvande med
ögonen, och såg honom stadna midt ibland den flock hofmän,
som red framför vagnarna, och hvilka emottogo honom med
blottade hufvuden. En liten stund derefter fördjupade han
sig i småskogen, med en af dessa herrar, betraktade henne
på afstånd och följde henne med sina blickar, till dess vagnen
kört förbi; då tyckte hon att han gaf en pappersrulle åt den
person, som följt honom, och försvann derpå i skogen. Dimman,
som nu nedföll, hindrade henne att se mera. Det var ett af
dessa töcken, som äro så vanliga vid Loires stränder. I
början syntes solen som en liten blodig måne, höljd af en trasig
liksvepning, och gömde sig efter en halftimme under en så
tät slöja, att Maria knappt kunde se de första spannhästarne,
medan de personer, hvilka redo förbi, sågo ut som
gråaktiga vålnader. Denna iskalla dimma förvandlades snart till
ett genomträngande regn samt derjemte till ett illaluktande
moln. Drottningen lät nu Maria sitta bredvid sig och ville
fara hem; man återvände långsamt och tigande till Chambord.
Strax derefter hördes hornen blåsa till aftåg och återkalla de
förvillade hundarne; jägare flögo hastigt förbi vagnen och
ropade till hvarandra med hög röst, för att hitta rätta vägen
i den tjocka dimman. Maria såg ofta icke mer än ett
hästhufvud, eller en mörk gestalt, som skymtade fram ur det tjocka
töcknet, och sökte förgäfves att urskilja hvad som yttrades.
Likväl klappade hennes hjerta; man ropade herr de Cinq-Mars.
Konungen frågar efter herr le Grand! sade en röst. Hvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
