Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rarne d’Aubijoux, de Brion, de Montmort och andra lysande
ädlingar; räckte aktningsfullt och med vänskap handen åt herrarne
de Monteruel, de Sirmond, de Malleville, Baco, Gombauld och
andra lärde, nästan alla benämde store män i den akademis
annaler, hvars stiftare de voro, och hvilken kallade sig sjelf
stundom Snillenas Akademi, stundom den Eminenta
Akademien. Men Desbarreaux gaf knappt en beskyddande nick åt
den unge Corneille, som i en vrå talade med en utlänning
och en yngling, hvilken han för värdinnan föreställde under
namn af herr Poquelin, son af konungens tapetserare. Den
förre var Milton*), den sednare Moliére.
Före den läsning man väntade af den unge sybariten,
uppstod en liflig tvist mellan honom och andra tidehvarfvets
poetiske och prosaiske skriftställare; de talade sins emellan
med mycken ledighet, i det de vexlade lifliga svar och
infallen, på ett språk, som skulle varit alldeles obegripligt for en
person, hvilken hastigt inträdt i deras krets, utan att vara
hemmastadd i densamma; de tryckte derunder hvarandras
händer med smickrande uttryck och en mängd häntydningar
på deras arbeten.
«Ack, se der hafva vi vår namnkunnige Baco,« sade den
nykomne. «Jag har läst er sista sexradiga vers. Ack,
hvilken vers! hvad den går långt i det artiga och ömma.«
«Hvad säger ni om det Ömma?« inföll Marion de Lorme.
«Har ni någonsin kännt detta land? Ni har stannat vid byn
Stort-Snille och Vacker-Vers, men längre har ni aldrig
kommit. Om herr guvernören af Notre-Dame de la Garde
behagade visa oss sin nya karta, skulle jag säga hvar ni
befinner er.«
Scuderi uppsteg härvid med en pedantiskt skrytsam
uppsyn och utbredde på bordet ett slags geografisk karta,
utsirad med blå band, hvarpå han utpekade de röda streck han
der uppdragit.
«Se här det vackraste stycket i Clelia« sade han; «i
allmänhet finner man denna karta rätt artig, men hon är blott
ett snillets lekverk, uppfunnet för att behaga vår lilla litterata
*) Detta år reste Milton genom Paris, på sin färd ifrån Italien
till England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
