Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudena genom sina fönster, för att klaga öfver detta
larm, så sent på qvällen; brandvakterna stannade ofta
förvånade, och gingo ej vidare, förrän de vid hvarje vagn sågo
tio till tolf betjenter, som buro facklor och påkar. En ung
adelsman, åtföljd af trenne betjenter, frågade om fröken de
Lorme var hemma och inträdde. Han hade en lång
hugg-värja, hvars fäste var prydt med röda band; stora rosor af
samma färg voro fästade på hans högklackade skor och
nästan skylde hans fötter, hvilka enligt tidens bruk voro
mycket utåtvända. Han fingrade esomoftast på sina små
mustascher, och innan han inträdde, kammade han sitt tunna
pipskägg. Ett och annat välkomstrop hördes då han
anmäldes.
«Se der kommer han då ändtligen!« yttrades af en ung
klingande röst; «den älskvärde Desbarreaux låter länge vänta
på sig. Fort, fram med en stol; sätt er vid detta bord och
läs för oss.«
Den som talade var ett fruntimmer, af omkring 24 år,
stort, vackert, oaktadt sitt svarta krusiga hår och sin
oliv-färgade hy. I sitt väsende hade denna qvinna något
manligt, som tycktes härröra deraf, att hennes sällskap blott
bestod af karlar, och hon tog dem temligen hårdt i armen då
hon tilltalade dem med en frihet, som smittade dem. Hennes
yttranden voro mera lifliga än glädtiga; de väckte ofta skratt
omkring henne, men hon åstadkom munterhet med trägen
qvickhet (om man så får uttrycka sig); ty ehuru lidelsefullt,
tycktes hennes ansigte vara alldeles ur stånd att lämpa sig
för leendet, och hennes stora, blå ögon, under det kolsvarta
håret, gåfvo henne vid första anblicken ett egendomligt
utseende.
Desbarreaux kysste hennes hand med artig och
otvungen uppsyn och gick derefter, alltjemt talande med henne,
omkring det någorlunda stora rummet, hvarest vid pass
trettio personer voro församlade; somliga sittande i stora
länstolar, andra stående under det ofantliga spiselhvalfvet, medan
ännu andra samtalade bakom de stora fonstergardinerna.
Somliga voro då föga kända personer, men som nu äro mycket
namnkunnige; andra åter af framtiden högt prisade män, ehuru
föga kända af efterverlden. Sålunda bugade han sig djupt för her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
