Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ack! Italia vita! Grandchamp, hör bara på mig, så
skall ni få höra gudomlighetens språk. Om ni ändå vore
en artig karl, såsom den hvilken har gjort dessa verser åt en
annan Laura.«
Hon började nu sjunga halfhögt:
Lieii fiori e lelici, e ben nate erbe
Che Madona pensanda premer sole;
Piaggia ch’ascolti su dolci parole
E del bel piede aleun vestigio serbe.
Den gamle krigaren var föga van att höra en ung
flickas röst, och i allmänhet då ett fruntimmer tilltalade honom,
svarade han alltid i en ton emellan tafatt höflighet och
suäsignet. Denna gången tycktes likväl den italienska sången
hafva gjort honom vek, ty han strök upp sina mustascher,
hvilken åtbörd hos honom var ett bevis på förlägenhet och
bryderi, samt lät äfven undfalla sig ett hest ljud, som
liknade ett skratt, och sade: — «Det är, förbanna mig, rätt täckt,
och erinrar mig om Casals belägring; men tyst, flicksnärta;
jag har ännu icke hört af abbé Quillet; det gör mig orolig;
men han måtte ha kommit för längesedan och före vårt unga
par...«
Laura, som fruktade att ensam blifva afskickad till
Saint-Eustache-torget, sade sig vara säker att abbén nyss gått
in i kyrkan, och fortfor:
Ombrose selve, ove pereote il sole
che vi fa co’ suoi reggi alte e superbe.
«Hu!« knotade vår hedersman; «jag står med fötterna i
snön och har en vattenränna i örat; kölden ligger på mitt
hufvud och döden i mitt hjerta, men ändå sjunger du för mig
om violblommor, sol, gräs och kärlek; tig säger jag!«
Med dessa ord tryckte han sig närmare intill
kyrk-muren, lät sitt gamla hufvud med det hvita håret
nedsjunka i båda händerna och förblef tankfull och orörlig i denna
ställning. Laura tordes ej mera tilltala honom.
Men under det kammarjungfrun uppsökte Grandchamp,
hade den unga, bäfvande Maria med darrande hand skjutit
upp den halföppna kyrkdörren, der hon fann Cinq-Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
