Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott med hatet, men jag måste Lämpa mot vänskapen;
kardinalen möter er med vapen och soldater, men drottningen,
den milda Anna af Österrike, använder blott ömma
förmaningar, smekningar och stundom tårar.«
«Rörande och oemotståndliga tvångsmedel,« sade
Cinq-Mars med bitterhet, «för att förmå er emottaga en tron. Jag
inser alltförväl att ni måste göra våld på er, för att emotstå
dylika frestelser; men först, min hertiginna, måste ni lösas från
edra eder.«
«Ack, store Gud! Hvem är då emot oss?«
«Gud är öfver och emot oss,« svarade Henrik med sträf
röst. «Konungen har svikit mig.«
Abbén rörde på sig i biktstolen.
Maria utbrast: — «Det anade mig; den olyckan
förutsåg jag! Är jag väl vållande dertill?«
«Han bedrog mig i det ögonblick han tryckte min
hand,« sade Cinq-Mars; «han bedrog mig genom den skändlige
Josef, som man har erbjudit mig att mörda.«
Abbén gjorde en så häftig rörelse af fasa, att dörren till
biktstolen öppnades på glänt.
«Ack, min far!« fortfor Henrik, «frukta ingenting; er
lärjunge skall aldrig gifva några dylika slag. De, hvilka jag
förbereder, skola höras på långt håll och ljusa dagen skall
belysa dem; men det återstår mig att uppfylla en pligt, en
helig pligt. Se, ert barn uppoffrar sig i er åsyn. Ack! jag
har ej länge lefvat lycklig, och denna lycka blir kanske nu
förstörd af er hand, samma hand, som helgat densamma.«
Under det han talade, öppnade han det lilla gallret,
som skilde honom från sin fordne lärare, hvilken, i det han
alltjemt iakttog en förvånande tystnad, drog ned
kapuschongen öfver pannan.
«Atergif,« sade Cinq-Mars med mindre stadig röst,
«denna trolofningsring åt hertiginnan af Mantua; jag kan ej
behålla den, om hon ej gifver mig den för andra gången; ty
jag är ej mera samma person, som den hon lofvade äkta.«
Presten grep häftigt ringen och stack honom genom
det motstående gallret, hvilket bevis på likgiltighet
förundrade Cinq-Mars.
«Hvad! min far,« sade han, «är ni också förändrad?«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
