Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria grät nu icke mera; men i det hon höjde sin
englastämma, som uppväckte ett svagt genljud i de långa,
hvälfda gångarne, liksom orgelns mildaste suck, sade hon: —
«Ack, min vän! var ej längre ond; jag förstår er ej, men
kunna vi väl bryta hvad Gud förenat, och kan jag öfvergifva er,
då jag vet er vara olycklig? Om konungen ej längre är er vän,
är ni åtminstone säker att han ej vill tillfoga er något ondt,
emedan han icke gjort det mot kardinalen, som han aldrig
tålt. Ni tror er vara förlorad för det konungen kanske ej
velat skiljas från sin gamle tjenare? Nå väl! väntom till dess
han återskänker er sin vänskap; glöm dessa konspiratörer,
som förskräcka mig. Jag tackar Gud, om de ej mera hafva
något hopp, ty jag behöfver då ej mer bäfva för er. Hvad
fattas er då, min vän, och hvarföre skola vi bedröfva oss
onödigtvis? Drottningen är vår vän och vi äro begge raycket
unga? gifvom oss derföre till tåls. Framtiden är skön,
emedan vi äro förenade och säkra om hvarandra. Berätta mig
hvad konungen sade till er i skogen vid Chambord! Jag följde
er länge med ögonen. Herre Gud! hvad detta jagtparti var
ledsamt för mig.«
«Han har bedragit mig, säger jag er,« svarade
Cinq-Mars; «och hvem skulle väl hafva kunnat tro det, då ni såg
honom räcka handen ömsom åt sin bror, hertigen af Bouillon
och mig, hvem skulle trott det, då han lät oss berätta de
minsta omständigheter af våra planer; dagen då Richelieu
skulle häktas i Lyon, stället dit han skulle förvisas (ty de
röstade för hans död, men jag kom ihåg min far och bad att
han måtte benådas till lifvet)? Konungen sade sig vilja leda
allt i Perpignan, och likväl hade Josef, denne nedrige spion,
nyss varit hos honom i Liljekabinettet! Ack, Maria! skall
jag tillstå det för er? min själ blef alldeles omhvälfd i
detsamma jag fick veta det. Jag tviflade om allting och jag
tyckte att verldens medelpunkt vacklade, då jag såg
uppriktigheten fly från en konungs hjerta. Jag såg hela vår
byggnad ramla; blott ännu en timma och hela vår
sammansvärjning hade upplöst sig och jag förlorat er förevigt; ett medel
återstod ännu, hvilket jag tillgreps
«Hvilket ?« frågade Maria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
