Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela kojan darrade af det knytnäfslag, han gifvit dörren, och
han såg nu att den genom en skiljevägg var delad i två
kamrar. Ett stort gult vaxljus upplyste den första; der låg en
ung, blek och förskräckligt mager qvinna, hopkrumpen i ett
hörn på den fuktiga marken, der snövattnet inträngde under
kojans brädväggar. Hennes långa, svarta hår, som var
hop-tofvadt och betäckt med smuts, föll i oordning öfver hennes
bruna vadmals-klädning, medan den i Pyreneiska bergen
brukliga röda kapuschongen betäckte hennes hufvud och axlar. Hon
satt med nedslagna ögon och spann på en liten slända, som var
fästad vid hennes bälte, och lät icke störa sig af den inträdande.
«Hör på, la moza*), stig upp och gif mig något att
dricka; ty jag är trött och törstiga
Flickan svarade icke, och fortfor med sin spånad, utan
att se upp.
«Hör du icke?« sade främlingen och stötte till henne
med foten: «säg till husbonden, som jag sett derinne, att en
vän vill helsa på honom; men gif mig först något att dricka.
Jag vill ha herberge här.«
Hon svarade med hes röst, men alltjemt spinnande: —
«Jag dricker snön, som smälter på stenen, eller det gröna
skummet, som simmar på kärrvattnet; men när jag har
spunnit flitigt, får jag vatten ur jernkällan.
«När jag sofver, går den kalla ödlan öfver mitt ansigte;
men ’när jag väl tvättat en mulåsna, kastar man åt mig en
tapp hö; höet är varmt, höet är varmt och godt, och jag
lägger det på mina raarmorfötter.«
«Hvad är det för sagor du berättar der?« sade Jakob;
«jag talar ej om dig.«
Hon fortfor: —«Man låter mig hålla en karl, medan
han slagtas. Ack, hvad jag har haft blod på händerna! Må
Gud förlåta dem, om det är möjligt! Be hafva låtit mig
hålla hans hufvud och baljan full med rödt vatten. O
himmel! jag, som var Guds brud! Man kastar deras kroppar i
den bottenlösa snön, men gamen hittar dem; han bekläder
sitt näste med deras hår. Jag ser dig nu frisk och lefvande,
men jag får se dig blodig, blek och död.«
*) Flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
