Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerhetsorten, truppantalet, understödet af penningar och
manskaps
«De förrädarne!« utbrast Ludvig upprörd; «de måste
häktas; min bror har ångrat sig och afstår derifrån; men låt
häkta hertigen af Bouillon ...«
«Ja, sire!«
«Det blir kanske svårt, då han befinner sig midt ibland
sin armé i Italiens
«Jag ansvarar med mitt hufvud för hans häktaude; men
återstår der icke ännu ett namn?«
«Hvilket?... hvad? ... Cinq-Mars?« sade konungen
stammande.
«Ja, alldeles riktigt, sire/’ svarade kardinalen.
«Jag ser det nog... men... jag tror man kunde...«
«Hör på,« inföll Richelieu med dundrande röst, «det är
nödvändigt att det blir ett slut härpå i dag. Er gunstling
sitter nu till häst i spetsen för sitt parti. Välj emellan
honom och mig. Utlemna gossen till mannen, eller mannen till
gossen! det finnes ingen medelvägs
«Nå, hvad begär ni då, om jag gör er till viljes?«
frågade konungen.
«Hans och hans väns hufvuden.«
«Aldrig... det är omöjligts svarade konungen med
fasa och föll i samma obeslutsamhet, som då Cinq-Mars
talade med honom mot Richelieu. «Han är min vän, likasom
ni; mitt hjerta blöder vid tanken på hans död. Ack,
hvarföre hafven j icke båda kommit öfverens? Hvarföre denna
oenighet? Det är just den, som fört honom så långt. J
hafven gjort min olycka; ni och han gören mig till den
olyckligaste menniska under solen!«
Ludvig dolde ansigtet i sina händer då han talade, och
kanske fällde han tårar; men den obeveklige ministern följde
honom med ögonen, såsom man betraktar sitt rof, och utan
medlidande, utan att förunna honom ett ögonblicks rådrum,
begagnade han tvärtom hans förvirring, för att utan afbrott
fullfölja sin fördel.
«Är det sålunda,« sade han med kall och hård stämma,
«ni erinrar er de befallningar, Gud sjelf gifvit er genom er
biktfars mun? Ni sade mig en gång, att kyrkan uttryckligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
