Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallt er, att för er premier-minister uppenbara allt hvad
som sades emot honom, och jag har genom er ej fått veta
det minsta om min förestående död. Trognare vänner hafva
derföre måst underrätta mig om sammansvärjningen, och
getto m Försynens nåd tvingades sjelfva de brottslige att
öfverlemna sig i mina händer och bekänna sina fel. En ende, den
mest förhärdade, men minst betydande af dem alla, gör ännu
motstånd, och det är han, som ledt alltsammans; det är han,
som öfverlemnar Frankrike åt utlänningen; som på en dag
nedrifver hvad jag i tjugu år uppbyggt; uppviglar
Huguenot-terne i södra Frankrike; kallar alla samhällsklasser till vapen
och återupptänder ligan, som er far utsläckt; ty var säker, att
det är denna liga, hvilken uppreser alla sina hufvuden emot er.
Är ni beredd till strid? Hvar är då er klubba?«
Utan att svara något, satt den förkrossade konungen med
händerna för ansigtet. Den obarmhertige kardinalen fortfor
med korslagda armar: —
«Ni torde måhända inbilla er, att jag talar blott för
mig sjelf. Tror ni verkligen att jag icke vet att uppskatta
mig sjelf, och att jag synnerligt bekymrar mig om en sådan
motståndare? Sannerligen jag vet hvad som afhåller mig att
låta er få er vilja och öfverlemna den ofantliga statsbördan i
denne pojkes händer. Ni kan väl förstå att jag under
mitt tjuguåriga vistande vid ert hof beredt mig någon fristad,
dit jag i detta ögonblick till och med trots er kunde begifva
mig och framlefva de få månader, som möjligen återstå mig.
En sådan regering blefve ett märkligt skådespel för mig!
Hvad skulle ni, till exempel, svara, när alla dessa små
potentater, hvilka skulle resa sig, så fort jag ej längre tynger på
dem, i er brors följe gjorde samma fordran, som de vågade
framställa till Henrik IY på hans tron: — «Dela emellan oss
alla de stora länen, såsom ärftliga och sjelfständiga
furstendömen, och vi skola blifva nöjda ?«*) Jag är fullt förvissad om
att ni skulle samtycka, och det vore väl det minsta ni kunde
bevilja dem, som befriat er från Richelieu; och det vore
kanske lyckligare, ty för att regera lie de France, hvilket de torde
*) Memoires de Sully, 1595.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
