Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jan ögnade han öfver de papper, som omgåfvo honom,
skyndande från det ena till det andra; öfverallt såg han faror, och
aldrig fann han dem större, än just i de utvägar han uttänkte.
Han uppstod, begaf sig till ett annat ställe af rummet och
lutade eller snarare kastade sig öfver en karta öfver Europa.
Der fann han alla sina farhågor sammanhopade, i norr, söder
och i midten af sitt rike; revolutionerna föreföllo honom som
furier; under hvarje land trodde han sig se en rykande
vulkan; han tyckte sig höra de betryckta konungarne, som
ropade till honom om hjelp, och de ursinniga folkens skrik;
det förekom honom som om Frankrikes jord brakade och brast
under hans fötter; hans klena och försvagade syn blef oredig;
hans sjuka hufvud greps af en svindel, och hans blod
stockade sig kring hjertat.
«Richelieu!« ropade han med qväfd röst och ringde med
en klocka; «kalla hit kardinalen!« hvarefter han afdånad
nedsjönk i en länstol.
Då han af det luktvatten och de salter, som strökos på
hans läppar och tinningar, återkom till sansning och slog upp
ögonen, skymtade han några pager, men hvilka genast gingo
ut och lemnade honom ensam med kardinalen. Den
obeveklige ministern hade låtit ställa sin hvilsoffa vid konungens
länstol, såsom en läkare sätter sin stol vid den sjukes säng,
och hans skarpa, forskande ögon voro fästade på Ludvigs
bleka ansigte. Så snart konungen var i stånd att höra
honom, yttrade han med sträf röst följande ord: — «Ni har
återkallat mig; hvad vill ni mig?«
Ludvig, som låg bakåtlutad i länstolen, slog upp ögonen,
såg på honom och skyndade derpå att åter tillsluta ögonlocken.
Detta köttlösa anlete, väpnadt med tvenne lågande ögon, och
som slutades med ett hvitt, spetsigt skägg; denna blod- och
eldfärgade kalott och klädnad; allt ingaf honom
föreställningen om en afgrundsande.
«Eegera!« sade han med svag röst.
«Men utlemnar ni Cinq-Mars och de Thou åt raig?«
fortfor den oblidkelige ministern och flyttade sig närmare, för
att läsa i furstens slocknade ögon, liksom en sniken arfvinge
ända i grafven förföljer den sista skymten af en
döendes vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
